Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya elementarpartiklarna och deras roll i den moderna kärnforskningen. Av fil. lic. Folke Norling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppenbarligen hela sin kinetiska energi, i annat fall mindre.
Man kan visa, att energien hos en neutron efter n stötar med
vätekärnor i medeltal är reducerad till e-n av sitt ursprungliga
belopp (var den från början t. ex. 2 MeV, är den alltså efter
20 stötar 2 • 10-3 eV, d. v. s. i verkligheten termisk).
De långsamma neutronerna, vilka först uppmärksammades och
studerades av Fermi och hans medarbetare (fr. o. m. 1934),
spela en mycket stor roll i kärnfysiken. De äro utmärkta
projektiler, i så måtto att de med hög sannolikhet infångas av de flesta
atomkärnor. Vid den kärnomvandling, som därvid inträder, bildas
vanligen primärt en isotop med en enhet högre atomvikt.
Resonansnivåer. Absorptionen av neutroner i atomkärnor sker
i allmänhet selektivt, d. v. s. en given atomkärna infångar endast
neutroner av bestämd energi. De infångade neutronernas energi
är just så stor, att den nya kärnan bildas i ett av sina stationära
tillstånd, i en resonansnivå.
Enligt Bohrs allmänna teori för atomkärnor bör å andra sidan
sannolikheten för att en neutron skall infångas vara omvänt
proportionell mot neutronens hastighet, så att en neutron,
infångas desto lättare, ju mindre dess hastighet är (»l/w-lagen»,
v = neutronhastigheten).
Infångningstvärsnittet g för en kärna med resonansenergien Er
kommer därför — som stränga teoretiska beräkningar visa —
att vara en produkt av två faktorer:
a = Å.E-i–1-_,
(E — Er)* + $a*
__i. rYYhV 2
av vilka den första E 2 härrör från 1/v-lagen (ty E = om
m = neutronmassan), under det att den andra––
(E — Er)*+$a*
är en typisk resonansfaktor och uttrycker, att o har ett maximum
för EcoEr. A och a äro konstanter (den senare en
»resonansbredd»). Vi påpeka, att absorptionskoefficienten ju är proportio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
