Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya elementarpartiklarna och deras roll i den moderna kärnforskningen. Av fil. lic. Folke Norling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Även den andra hypotesen är förknippad med svårigheter.
Särskilt bekymmersamt är det, att man ej lyckats
direkt^experimentellt påvisa den postulerade partikel, vilken i nyare litteratur
går under benämningen neutrino. Emellertid har
neutrinohypotesen haft påtagliga framgångar, och den har därför blivit den
allmänt använda arbetshypotesen.
Försök att påvisa neutrino ha som sagt icke lett till något
definitivt resultat ännu, men de äro lärorika och framhäva problemets
innebörd. Det finns två fenomen, i vilka neutrinos existens
möjligen kunde yttra sig, nämligen: 1) stöt mellan en neutrino
och en elektron; 2) stöt mellan neutrino och en atomkärna.
Speciellt måste neutrino vid emissionen ge upphov till en rekyl hos
den emitterande kärnan.
Nahmias hade 4.9 g radium till sitt förfogande och undersökte
absorptionen hos den därifrån emitterade strålningen
(sönderfallsprodukterna RaB, RaC och RaC" emittera ^-partiklar). Han
slöt ur sina försök, att neutrino högst kan ge upphov till 1 jon
på 5 • 10b km väg i luften. Härur har Bethe räknat ut, att
neutrinos magnetiska moment högst kan uppgå till 1/5,600 av en
BoHRsk magneton.
På Rutheifords laboratorium har Leipunski (1936) gjort en
undersökning över energifördelningen hos rekylatomerna, då
den konstgjort radioaktiva kärnan C11 sönderfaller under emission
av positroner. Sker sönderfallet under emission av en neutrino
(eller »antineutrino») samtidigt med positronen, skola
rekylkärnorna nästan alltid erhålla större hastigheter, än om ingen
neutrino utsändes. Den lätta kolkärnan valdes, för att en möjligast
stor rekyl skulle erhållas. Försöket var anordnat på följande
sätt (fig. 10). Den radioaktiva substansen i form av CO eller
CO2 var adsorberad på en med flytande luft avkyld platta B,
Hastigheten hos rekyljonerna analyserades medelst en variabel,
retarderande potential mellan plattan och gittret C. Efter att
ha gått igenom gittret accelerades jonerna med en spänning på
5,000 V och slungades mot en metallspegel D, från vilken de
utlöste elektroner, vilka registrerades medelst en spetsräknare E.
Den energifördelning, Leipunski fann, talar för neutrinos existens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
