Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya elementarpartiklarna och deras roll i den moderna kärnforskningen. Av fil. lic. Folke Norling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det som om rekylkärnan verkligen mottog mera energi än den
skulle göra, om endast en elektron och ej dessutom en tredje
partikel emitterades. För närvarande torde det dock icke vara
fullt klart, om författarnas
beräkningar av
rekylkärnornas energi utifrån mätningen
av antalet droppar äro fullt
tillförlitliga. Emellertid
torde deras arbete under alla
förhållanden betyda ett
viktigt experimentellt framsteg.
Fermis teori för
^-sönderfallet. Fermi har med hjälp
av kvantmekaniska
räknemetoder utbyggt Paulis
hypotes till en ganska enhetlig
teori för ^-sönderfallet. En
viktig ingrediens i denna är
den förut omnämnda
föreställningen, att elektron och
neutrino alstras i
emissionsögonblicket på samma sätt
som fotonerna vid
ljusemission i elektronhölj et
(Heisenberg, Bohr). Den frigjorda
elektronen uppstår enligt
teorien därigenom, att en av
neutronerna i kärnan
förvandlas i en proton; emitteras en
positron, sker den omvända
processen, d. v. s. en proton
förvandlas i en neutron.
Fermi har utarbetat sin teori med Diracs teori för
ljusemissionen för ögonen. Den största svårigheten i problemet består
i valet av de termer, som skola redogöra för växelverkan mellan
de i sönderfallsprocessen deltagande partiklarna, alltså mellan
Fig 11 Ett ^-partikelspår med en
samling droppar vid begynnelsepunkten.
Efter Crane och Halpern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
