Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrskensforskning. Av professor Hilding Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptager iakttagelser från år 502 före Kristi födelse och fram till
1739. Arbetet bär titeln Nova et antiqua luminis atque aurorae
borealis spectacula, varav finnes ett exemplar, i vilket man finner
följande dedikation: »Excellentissimo atq Amplissimo A. Celsio
mittit Auctor». Jag anför detta som ett bevis på vilket anseende
Celsius hade bland den tidens vetenskapsmän, vilket också
tager sig uttryck hos Mairan, som noggrant genomgår Celsius’
anteckningar över norrsken från åren 1716—1732. Även Burman
tyckes ha intresserat sig för norrskensiakttagelser. I Sverige
utgav E. Rubenson en katalog i två delar 1879 resp. 1882: Catalogue
des aurores boréale observées en Suéde, varav första delen
upptager observationer från 1536 till 1799 och andra delen iakttagelser
från? 1800 till och med 1877, alla iakttagelser från Sverige. För
Norge föreligger ett arbete av Tromholt utgivet av J. Fr.
Schrö-ter efter författarens död. Detta arbete innehåller
norrskensiakttagelser från 1594 till 1878 och det utkom år 1902. Redan
då hade Hermann Fritz år 1873 sammanställt en mycket
fullständig katalog över norrskensiakttagelser i tidsrymden 1700
—1872, innehållande äldre katalogers uppgifter. Denne utförde
en noggrann beräkning av norrskensfrekvensens beroende av
observationsplatsens läge på jordytan. Den karta över frekvensen,
som han på grund härav publicerade, tycktes då endast ha
betraktats som ett första försök. Emellertid har den trots detta visat sig
vara riktig i stora drag och kan anses som ett mycket viktigt
resultat av äldre tiders forskningar. Den grövsta linjen på kartan
(fig. 1) angiver läget av norrskensbältet, varest
norrskensfrekvensen är störst på norra halvklotet. Linjer med lika
norrskensfrekvens, isochasmer, bilda ovaler runt den jord magnetiska axelns
skärningspunkt med jordytan, vars approximativa läge jag
inritat som en stjärna på kartan. (Som bekant utför den en långsam
rörelse kring geografiska polen.)
Insamlandet av norrskensmaterial ledde också ganska snart till
upptäckten av vissa periodiciteter i norrskensfrekvensen. Om vi
först undersöka en eventuell daglig variation, visar det sig, att
man kommit till olika resultat. Palander och Wijkander
funno under svenska Spetsbergsexpeditionen 1872—1873 två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
