Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrskensforskning. Av professor Hilding Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undantag från dessa höjder fann Störmer i Oslo för homogena och
lugna bågar, som i form av väl begränsade band uppträdde över
zenit eller något söder därom. De hade en höjd av omkring 200
km. Av dessa bågar, som omnämnts i norrskensklassifikationen
har Störmer endast ett mindre antal fotografier. Detsamma
gäller om pulserande bågar, vilka befunnos ligga på en höjd av
omkring 129 å 157 km.
Norrskenets undre gräns.
Frågan om huru långt norrsken kunna tränga in i atmosfären
är av ett utomordentligt stort teoretiskt intresse. Man kan
lugnt utgå från det antagandet att norrskenen uppstå
därigenom att elektriska korpuskler intränga i atmosfären och därvid
framkalla de ljusfenomen, som vi kalla norrsken. Den undre
gränsen av norrskenet måste bero på dessa korpusklers energi
men även naturligtvis av förhållandena i atmosfären. Vi ha redan
sett, att norrsken observerats på höjder i närheten av 80 km över
jordytan. Vid c:a 100 km har man ett utpräglat maximum.
På sin bana genom atmosfären måste naturligtvis korpusklerna
förlora energi, och detta energiavtagande är beroende av de
atmosfäriska förhållandena. Jag önskar särskilt påpeka detta, då frågan
om korpusklernas energi tyckes vara ganska aktuell. De
atmosfä-riska förhållandena äro ännu för litet kända för att man skall
kunna avgöra denna energis ursprungliga storlek genom
mätningar av ett norrsken på en viss höjd, då man ännu icke torde
kunna avgöra, huru stor del av den ursprungliga energien
korpusklerna redan förlorat. Den schematiska teorien, vilken sysslar
med en korpuskels rörelse i fältet av en elementarmagnet och
som vi senare skola behandla, måste naturligtvis räkna med
vissa energivärden och de resultat man av denna teori erhåller
kunna i varje speciellt fall jämföras med mätningar, vilket också
har skett. Problemet är emellertid ytterst komplicerat och
särskilt de allra senaste årens undersökningar ha givit alltjämt nya
överraskande resultat. Jag anser mig därför icke böra ingå på
några spekulationer om möjliga gränser. Ett fortsatt lika inten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
