Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrskensforskning. Av professor Hilding Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen 64° 51’ 27" N och 147° 49’ 19" V, bistationen 64° 45’ 56" N
och 116° 52’ 12" V. Deras inbördes avstånd var 22 822.2 meter. I
allmänhet erhöll man höjdvärden, som överensstämma med dem,
som man erhållit i Norge. Dock beräknades åtskilliga punkter till
höjder av endast omkring 50 km, alltså lägre än man förut genom
parallaxfotografier erhållit. Bramhall anser, att dessa låga
höjder äro absolut säkert bestämda. Han tillfogar, att de norrsken,
på vilka dessa låga norrskenspunkter uppmätts, ofta hade en
egendomlig form. Deras utseende liknade en »virvel med centrum
riktad ned mot jorden». En norrskenshöjd, som uppmätts till
35 km, anser däremot Bramhall vara tvivelaktig. Förståndigt
nog dragas inga slutsatser angående korpusklernas energi eller
sökes någon förklaring till den ovanligt låga höjden. Han förklarar
detta kunna vara föremål för gissningar.
DE HÖGSTA NORRSKENSPUNKTERNA OCH
SOLBELYSTA NORRSKEN.
Även frågan om norrskenens högsta höjder äro av stor betydelse
för norrskensforskningen om än kanske delvis från andra
synpunkter än de lägsta punkterna. Ett gammalt meteorologiskt problem
är frågan om atmosfärens höjd över jordytan. Det gives flera
olika sätt, på vilka man trott sig kunna uppskatta denna höjd.
Jag vill nämna aftonrodnadsundersökningar, lysande nattmoln och
meteorer. Därtill kom under de senaste 25 åren norrskenen. Så
sent som år 1926 trodde man sig kunna våga antaga, att
atmosfären åtminstone på en höjd av 300 km hade en täthet, som var
så stor att optiska fenomen där kunde göra sig gällande. Genom
Störmers publikation av sistnämnda år (1. c.) visste man, att
norrsken iakttagits uppemot den svindlande höjden av 800 km.
Att gränsen dock ännu icke var nådd, visade Störmer genom
mätningar just detta år, varigenom han också fick uppslaget till en
ytterst viktig upptäckt, de s. k. solbelysta norrskenen. Genom
denna upptäckt gavs möjligheter till en serie av mycket viktiga
undersökningar över de övre atmosfäriska skikten, vilka redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
