Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Användning av elektronstrålning vid studiet av kristaller. Av professor G. Aminoff och fil. kand. B. Broome
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som oxidation) eller genom något slag av utfällning, exempelvis
elektrolytisk, av en annan substans på kristallytan. Det har
visat sig, att det yttre skiktets kristalliter härvid ofta nog äga en
lagbunden inbördes orientering, samt dessutom att denna
orientering är kristallografiskt bestämd av den underliggande
strukturen. En utförlig undersökning av ett sådant fall är gjord av
författarna, varför vi här tillåta oss att något närmare uppe-
Fig. 16. Översikt över iakttagna orienteringar av ZnO-struktur i förhållande
till en schematiserad zinkbländekristall. För vinnande av större åskådlighet är
ZnO-strukturen symboliserad genom utåtriktade prismor, ehuru det i själva verket
är fråga om en inåt fortskridande omvandling ZnS —>ZnO.
hålla oss vid densamma. Denna undersökning gäller kemisk
omvandling av enkristaller av zinkblände till zinkoxid. Genom
upphettning i luft av kristaller av zinkblände (ZnS) framställdes å
naturliga ytor liksom å klyvytor ytterst tunna (iriserande) skikt
av ZnO, vilka fotograferades enligt metoden för
reflexionsfoto-gram i olika azimuter. För varje slag av ytor erhöllos
karakteristiska fotogram av genomstrålningstyp (fig. 12—15), vilka visade,
att kristalliterna i skiktet voro parallellt orienterade, d. v. s. att
skiktet kunde uppfattas som en enkristall. Denna hade
zinkoxidens hexagonala kristallstruktur. Vidare kunde dessa hexagonala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
