Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Användning av elektronstrålning vid studiet av kristaller. Av professor G. Aminoff och fil. kand. B. Broome
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förekomma i Cochrane’s fotogram. De tolkas även här såsom
härrörande från tvillinglameller. Teoretiska inlägg i den
alltjämt livliga diskussionen om dessa »irreguliära» interferenseffekter,
särskilt beträffande frågan huruvida den på kubdiagonalerna
observerade intensiteten hänför sig till yttre eller inre gitterplan,
ha vidare gjorts, förutom av Laue av bl. a. G. Menzer (1938).
Ett temperamentsfiillt replikskifte mellan Laue och Kirchner
i Annalen der Physik sommaren 1937 illustrerar väl den
intensitet, varmed å ömse sidor åsikter förfäktats, vilka måhända till
sist åtminstone delvis kunna komma att visa sig vara åtskilda
endast i formellt hänseende.
Vid genomstrålning av tjockare enkristallskikt uppkommer på
plåten ofta en karakteristisk interferensbild, som redan 1928
upptäcktes och förklarades av Kikuchi. Denna interferensbild
karakteriseras av mörka och ljusa (nästan) räta linjer, vilka äro
ordnade i enlighet med den genomstrålade kristallens symmetri,
t. ex. vid genomstrålning av grafit i ett tydligt hexagonalt mönster.
Den förklaring, som Kikuchi gav och som åtminstone till sin
geometriska innebörd kan sägas alltjämt gälla, är följande. I
kristallen uppstår vid sidan av de distinkta interferensstrålarna
en diffus ströstrålning, vars styrka i förhållande till de förra
överväger alltmer med tilltagande tjocklek hos bladet. Denna
ströstrålnings våglängd överensstämmer med den infallande
strålningens. Utvälja vi bland de i denna representerade riktningarna
dem, vilka med ett visst atomplan bilda den för Braggreflexion
riktiga vinkeln, måste dessa ligga i mantelytan till en kon, vilket
även gäller de reflekterade strålarna. Då på grund av den korta
våglängden reflexionsvinkeln är mycket liten, har denna kon en
öppningsvinkel av nära 180°. Dess skärningslinje med plåten
urartar därför nära nog till en rät linje. De reflekterade strålarnas
ort på plåten blir därför en rät linje parallell med spåret av det
reflekterande atomplanet på dettas yttersida, vilket alltså
framträder på plåten som en mörk linje. De strålar, vilka ej bilda
den riktiga reflexionsvinkeln, passera genom atomplanet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
