Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Användning av elektronstrålning vid studiet av kristaller. Av professor G. Aminoff och fil. kand. B. Broome
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frambringa en kontinuerlig svärtning på plåten. I denna fattas
emellertid de strålar, vilka reflekterats, och ett ljust spår uppstår
därför på samma vinkelavstånd från planet, men på dess insida.
Kristallen utgör alltså själv en källa för divergent, men
monokromatisk strålning, och fenomenet utgör sålunda en analogi till den av
W. Kossel långt senare upptäckta interferenseffekt med
röntgenstrålar, som erhålles från en enkristallantikatod. Till paren av
mörka och ljusa linjer foga sig ofta i dessa interferensbilder band
(se fig. 19), vilkas tolkning dock ännu ej är given.
Av intresse ur speciellt kristallografisk synpunkt är, att
sålunda gitterplanens spår direkt framträda på plåten i form av de
nämnda paren av mörka och ljusa linjer eller närmare bestämt
såsom dessas vinkelmässiga mittlinje. Varje gitterplan
representeras i regel av flera ordningar. Den motsvarande perioden
dm kan direkt beräknas ur den bragg’ska formeln och
linjeparets bredd på plåten. Slutligen synes den svärtning, som
motsvarar olika gitterplan och olika ordningar, i stort sett
motsvara den svärtning, som kan beräknas ur strukturfaktorn,
varför Kikuchi-interferenserna kunna läggas till grund för en
kristallstrukturbestämning. Författarna ha beräknat ett sådant
fotogram av grafit (1934) och visat, att resultaten stå i god
överensstämmelse med den röntgenografiskt bestämda
strukturen. Vi återge i fig. 23 ett senare av Finch framställt sådant
fotogram av grafit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
