Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgmätning. Av fil. kand. Tryggve Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CIE-systemet är så beskaffat, att alla reella färger ha positiva
koordinater i detsamma. Primärfärgerna X, Y och Z äro alltså
virtuella. De äro vidare så valda, att luminositetskoefficienterna
för X och Z äro noll samt för Yl. Mätetalet Y betyder alltså
färgens reflexionsfaktor.
Samtidigt med standardiseringen av de trikromatiska systemen
fastlades trenne normalljuskällor för färgprovets belysning, vilka
betecknas med A, B och G. Ljuskällan A består av en vanlig
gasfylld glödlampa, som brännes vid färgtemperaturen 2,848° K.
Ljuskällorna B och C bestå av ljuskällan A med framförställda
Fig. 14. Trikromatisk kolorimeter enl. G-uild.
filter, som förändra dess strålning så, att energifördelningen nära
kommer att ansluta sig till den svarta strålningens vid
temperaturerna 4,800° K resp. 6,500° K. Dessa filter tillhöra en av Davis
och Gibson på Bureau of Standards synnerligen omsorgsfullt
utarbetad serie för konvertering av färgtemperaturer.8 Ljuskällan B
anses svara mot dagsljusets gulare och ljuskällan C mot dess blåare
fas. Den numera oftast använda standardljuskällan torde vara C.
Slutligen fastlades som standardvillkor, att belysningen skall
infalla under 45° vinkel och iakttagelsen ske vinkelrätt mot
provets yta, detta dels för att undvika eventuella glansdagrar dels
för att vinna enhetlighet i bestämningarna av ytor, som icke äro
fullkomligt matta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
