Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgmätning. Av fil. kand. Tryggve Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Funktionerna q(X), y(X) och möjliggöra alltså beräkning
av de mot varje remissionskurva svarande trikromatiska
koordinaterna, och kunna därmed även användas för att noggrant
definiera en standardobservatör.
De första bestämningarna av funktioner av detta slag utfördes
av Helmholtz’s medarbetare König och Dietemci.11 Deras
resultat, liksom även senare bestämningar av Abney12 voro
emellertid behäftade med vissa osäkerheter, vilket under längre tid
gjorde en nybestämning till en av kolorimetriens aktuellaste frågor.
Först 1929 publicerade emellertid Wright13 resultaten av en
Fig. 19.
omfattande undersökning av spektralfärgernas trikromatiska
koordinater i ett system, vars primärfärger utgjordes av
spektralfärger med våglängderna 0.650 ju, 0.530 ^ och 0.460 ju, vilka
samtidigt utgjorde kolorimeteranordningens blandningskomponenter.
Enheterna voro så valda, att strålningen från en svart kropp med
temperaturen 4,800° K svarade mot de trikromatiska
koordinaterna ^.es = Vs, gr0.5S = Vs och b0AO = i/8. Fig. 19 ger en
jämförelse mellan Wrights resultat för 16 olika observatörer.
Då spektralfärgernas luminositeter, till vilka vi återkomma i
ett senare sammanhang, voro väl kända genom tidigare
undersökningar och fastlagda som internationell standard, äro de erhållna
data tillräckliga för beräkning av funktionerna q(å), y(x) och /3(A).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
