Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgmätning. Av fil. kand. Tryggve Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtgärder iakttag as, sa sammanfaller inom felgränserna den
direkt observerade ljusheten hos en given ljusretning med ljusheten
hos exempelvis den neutral grå färg, för vilken flimmerfrekvensen
är lägst. De omnämnda försiktighetsmåtten sammanfalla med
ovan relaterade normalbetingelser för färgseendet.
Den metod att bestämma ljusheten genom trikromatisk
kolorimetri med primärfärger av känd luminositet som tidigare
beskrivits, fordrar kännedom om luminositetsfördelningen i spektrum.
Denna funktion, som i grafisk framställning brukar kallas visibi-
litetskurvan, har blivit föremål för synnerligen omfattande
undersökningar framför allt av amerikanska forskare. Fig. 35, som efter
Coblentz och Emerson33 återger visibilitetskurvor för ett
spektrum med lika energi vid alla våglängder, upptagna med
flimmerfotometer av 125 olika observatörer, ger ett begrepp om
spridningen vid dylika bestämningar.
På grund av föreliggande data fastslog Commission
Internationale de 1’Éclairage år 1924 en standardvisibilitetskurva, till vilken
alla fotometriska mätningar numera skola hänföras. Densamma
ligger, på sätt som tidigare beskrivits, även till grund för det
trikromatiska C1E-systemet, vars mätetal Y anger färgens
luminositet.
Fig 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
