Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kossakerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
@4
De äro beväpnade med en i5—iSi
fot lång pik, hvilken de hålla lodrätt,
stödd på högra stegbygeln, och nedfälla
vid angreppet. Kossaken betjenar sig
ganska skickligt af denna pik, för att ka-
sta sig på hästen; med venstra handen
fattar han manen, och så snart han får
foten i stegbygeln, är han med pikens
tillhjelp i ett ögonblick i sadeln, utan att
med högra handen stödja på länden. Kos-
sakerne bruka inga sporrar, utan i stäl-
let en stor piska hängande på venstra
banden. Utom piken, hafva de vanligen
en dålig sabel, hvilken de hvarken älska
eller synnerligen förstå att begagna, en
eller två usla pistoler, och en karbin som
de sällan bruka.
Deras hästar äro små och magra, Q-
förmögna till häftiga angrepp , men lik-
väl outtröttliga. Uppfödda i ödemarker-
na, äro de härdade för årstidernas skif-
ten, vana vid hunger och törst, med ett
ord, temligen liknande deras herrar. En
Kossak vågar sällan angripa en Turk el-
ler Tatar, hvars vighet och styrka vanli-
gen öfverträffar hans. Hans häst är dess-
utom hvarken nog vig, hastig eller säker;
men i längden skall Kossakens envisa i-
härdighet uttrötta den skickligaste rytta-
re och den bästa häst, i synnerhet om
det är på en stor slätt och efter ett ne-
derlag. Likväl äro ej alla Kossaker illa
beridne och beväpnade. Många nyttja
de vapen och hästar de kunnat förvärU
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
