Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fred med Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, berodde det på mig, lade vi norrmän vapnen ned och sade:
’Har du hjärta till än mera orätt mot oss, så kom!’ Jag är alldeles
trygg för, att det då funnes så många ädla män och kvinnor i Sverge
och så stor anslutning till vår fredskärlek världen rundt, att det ej blefve
något krig af. Men det beror ej på mig. Vi äro ännu ej komma så
långt, och därför får man göra sig beredd, så att icke storsvenskarnes
afskyvärda hotelser, som det lätt kan ’gå troll i’, icke bli till mer än
hotelser. Jag står utanför detta. Jag gör min gärning: att uppfostra en
fredsrörelse, som från Norge också skall gå in öfver Sverge.»
Men sådana enkla förklaringar höras icke för det patriotiska
stridslarmet här hemma.
Stortingsmannen V. Ullmann, nitisk fredspolitiker äfven han och
liksom Björnson ifrigt beljugen för hamnafträdelseplaner och dylikt
nonsens, har fåfängt styrkt, till och med inför domstol, att denna
beskyllning mot honom är falsk och saknar all grund. Det hjälper icke. Han
måste göras förhatlig och får därför fortfarande heta »hamnafträdare»,
»förrädare» o. s. v.
Liknande äro våra patrioters benämningar på stortingets
vänstermän i allmänhet. De kallas »fräcke lagbrytare», »äregirige frasmakare»,
»idioter från vildmarken eller någon mörk lappkåta» o. s. v. En
tidning, som gäller för regeringsorgan, kallar Steens och hans
meningsfränders politik »lika vanvettig och fördärflig, sedd enbart ur synpunkten af
konsulatfrågan och ur synpunkten af förhållandet till unionsriket». Och
samma tidning förklarar i ett annat nummer, att »Sverge med allvar och
kraft måste i vederbörlig tid gripa in för att försvara sina intressen mot
de norske anarkisterna» o. s. v.
Högertidningar ha icke tvekat att låta tillskrifva sig bref från
Ryssland, däri det beträffande den uppdiktade hamnhistorien heter, att »vi
(ryssar) förakta anbudet, och vi förakta mannen. Ryssland föraktar
alltid uselheten». Och man har icke försmått att sätta i en engelsk konsul
samma historia, så att karlen farit i väg och i England publicerat henne
(jämte tillbehör: de norske demokraterna skulle ha trädt i underhandling
med Ryssland för att uppnå Norges skiljande från Sverge och erbjudit
Varangerfjordens område som ersättning för hjälpen, hvarförutom
Ryssland med Norges tillåtelse skulle ha bygt en järnväg, som förbinder
Ryssland med östliga sidan af nämda fjord), med den påföljd, att hon
dragits inför parlamentet, där den tjänstvillige utspridaren under allmänt
bifall bereddes en skarp tillrättavisning. Härmed, säger Politiken
(Danmarks främsta demokratiska tidning), »skall man sannolikt ha slagit en
påle genom den väfnad af lögnaktiga beskyllningar mot norska vänstern,
som en längre tid på ett ganska gåtlikt sätt framkommit i den europeiska
pressen».
Hur oriktig den uppfattning af stortingets demokrater är, som
många af de svenska tidningarna utbredt i vårt land, vore lätt att
öfvertyga sig om genom att på nära håll efterhöra folkets mening om dem.
Man skulle då finna, att de i allmänhet åtnjuta stor aktning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
