- Project Runeberg -  Fred med Norge, unionen må bära eller brista / På ren svenska af en f. d. riksdagsman /
19

(1895) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fred med Norge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bolagsstyrelsen, och om norrmännen äfven kunna påpeka andra vådor af en allt
för långt utsträckt gemensamhet, hvaröfver de icke ega att öfva kontroll,
— så har man tvärtom å svensk sida framhållit och skarpt betonat, att
Sverge i själfva värket har en svagare ställning i unionen än Norge.

Som bevis härför påpekas af en förf. (Hbg: Hvad har Sverge vunnit
genom unionen med Norge?), att det enligt riksakten skulle kunna gå
så galet, att Norge, om kungaätten utslocknar, möjligen komme att »välja
konung åt Sverge, imot svenska folkets enstämmiga vilja», ifall en
unionskomité med lika många norrmän som svenskar behöfde tillsättas för att
slutligt afgöra valet och om den förseglade sedeln då vore norsk.

Med dylika skäl visar förf., som synes vara en af korpral Bloms
herrar och mästare, »huru styfmoderligt Sverge är behandladt i den
unionella rätten», och han förklarar att »Sverges själfständighet sväfvar således
alltid i fara».

Betraktelsesättet nämnes här icke för lusten att omtala ett kuriosum,
utan såsom kännetecknande för storsvenskens sysslande med fjärrskåderi
och löjliga spöken midt på ljusa dagen, då man är upptagen af arbete,
som skall vara färdigt före skymningen.

*     *
*



Men vi svenskar löpa alltid den risken — det är en stående
anmärkning — att nödgas försvara både oss själfva och norrmännen, utan
motsvarande risk å deras sida. Norges landtvärn får icke användas utom
landets gränser; endast 18,000 man norska linietrupper kunna samvärka
med vår krigsmakt på svenskt område; hvarimot vår armé utan någon
inskränkning kan komma att kämpa för Norge.

Här blåser man åter upp de lösa förutsättningarnas bubblor. Vid
ett anfall på skandinaviska halfön komma både svenskar och norrmän att
få fullt upp att göra i hvar sitt land, om ock efter en gemensam
försvarsplan. Då landstriderna helt visst hufvudsakligen skulle komma att
ega rum i Sverge, lära vi icke kunna afstå en enda soldat åt Norge,
medan det måste vara mycket sannolikare, att en stor del af de norska
stridskrafterna skulle tagas i anspråk af oss. Detta ligger ju i sakens natur.

I alla händelser får det icke förbises, att när Norge af alla sina
krafter värnar sitt eget land, så skyddar det icke allenast Sverges rygg
utan försvagar på samma gång den gemensamme fienden och deltager
sålunda i Sverges försvar kanske vida kraftigare än om det allt för mycket
delade på sina små resurser.

Att promt vilja hafva det på annat vis, att pocka på lika stor
militärmakt åt kungen i Norge som han har i Sverge, är idel storsvensk
fåfänglighet, som snarare är till hinder än till gagn för det gemensamma
försvaret.

Den likställighet i unionen, storsvensken vill medge Norge, går ut
på ökad kungamakt och ökad krigsfara; den likställighet, Norge kräfver,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kpafmn/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free