Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fred med Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkets uppmärksamhet utåt, på bildandet af en stark krigsmakt. Man
skulle slå ett slag för hela serbiska nationens förening under en spira.
På samma gång som de socialpolitiska rörelserna våldsamt undertrycktes,
ansträngde man folkets krafter till det yttersta för militära ändamål.
Nu skulle konung Milans välde vidgas och befästas. Under
förevändning att den politiska jämvikten på Balkanhalfön var hotad
(genom revolutionen i Östrumelien) kastade han sig öfver det bulgariska
brödrafolket. Han började ett krig, som hit intills är i sitt slag det mest
orättfärdiga och skändiiga i den nyare tiden.
Den unga bulgariska staten troddes icke kunna mäta sig med
Serbien. Resultatet skulle efter all sannolikhet blifva, att Serbien, utan
att själft kunna öka sitt område med en enda tumsbredd jord, blott finge
den tillfredsställelsen att ha tvungit sina stamförvandter att underkasta
sig Turkiets omedelbara välde. Utgången blef imellertid en helt annan.
Krigslyckan var på bulgarernas sida. Serbien led fullständigt nederlag.
Den nation, som började med att kämpa för alla folks frihet i
sydöstra Europa, slutade på ett så ömkligt sätt, därför att den låtit föra
sig i ledband af en ensidigt nationel och militaristisk politik. Det begångna
våldsdådet öppnade ett svalg mellan de sydslaviska folken, hvilket icke
lätt fylles. Det serbiska folket kan icke godtgöra det skedda, om det
än gråter tårar af blod. Sin ledande ställning bland sydslaverna har det
för alltid förlorat.
I folkens så väl som individernas lif finnas felsteg, som aldrig kunna
utplånas.
Så skall och så bör det gå för hvarje liten nation, om den försöker
att uppträda såsom militärmakt och om den gent imot grannar och
stamförvandter söker göra sig gällande genom maktspråk. Har bara en
sådan stat en krigsmakt, som motsvarar tidens fordringar, så nog får den
krig. De stora vågar den sig icke på, men sannolikt kommer den att
försöka sin styrka mot smärre grannfolk. Tillfällen skola ej saknas, när
en nation en gång börjat lyssna till de dåliga, själfviska lidelserna och i
sina förhållanden till andra nationer blott frågar efter sitt eget intresse,
ej efter rättvisan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
