- Project Runeberg -  Fred med Norge, unionen må bära eller brista / På ren svenska af en f. d. riksdagsman /
40

(1895) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fred med Norge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Att detta betraktelsesätt stämplas som osvenskt, får man finna sig i.

Själfviskhetens ideliga beskyllningar mot osjälfviskheten invärka helt
visst på allmänhetens omdöme.

Hos de stränge domame, som i hån eller fördömelse fara ut mot
välmenande »samhällsförbättrare», äro oftast de fruktansvärda strafforden
blott omklädnaden för fullt medveten humbug.

Sammaledes förhåller det sig med patentpatrioternas beskärmelser
mot de svenske män, som intresserat sig för unionens upprätthållande
och befästande genom rättvisa mot Norge.

Sådana svenske män sägas vara en »skam» för sitt land, öfver
hvilka landsmän måste »blygas» o. s. v., fast vederbörande tuktomästare,
undantagandes en och annan otillräknelig, i själ och hjärta icke alls tro
på det ofosterländska fördärfvet hos de bestraffade radikalerna.

Men den okritiska allmänheten bestickes lätt af de ständigt
återupprepade beskyllningarna.

Man borde dock förstå, att just det är svenskt att göra vårt land
aktadt och afhållet öfver allt i världen och i synnerhet hos det andra
unionsfolket, samt att detta endast är möjligt genom humanitet och
rättvisa, men aldrig genom en högljudt pockande själfviskhet.

Det ena närmar och enar, det andra aflägsnar och söndrar.

Det ena tryggar Sverges och Norges oberoende, det andra
ödelägger dem båda.

*



Några å sid. 7—8 öfverhoppade meningar refereras här, på det intet af vikt må
bli förbigånget.

Först (17 april) ingaf svenska regeringen till den norska ett anbud på två
norrmän i det nya ministeriella rådet, hvilket kort därefter (15 maj) uppfiffades till tre!

Då förslaget åter upptogs 1891, visade det sig af de officiella handlingarna, att
svenska ministären gått in på att norrmännens antal i det ministeriella rådet skalle få bli
tre, utan att längre såsom riksaktsbestämmelse hålla på utrikesministerns oföränderligen
svenska nationalitet. Nu förklarades imellertid tillika af hela svenska statsrådet, att
»hvarken riksakten eller någon annan unionel lag medgifver Norges deltagande i de
ministeriella ärendenas behandling», att det i själfva värket icke fins någon anledning att öppna
plats i det ministeriella rådet för flere än två norske ledamöter, och att i hvarje fall
förutsättningen var, att föredragningen af hit hörande ärenden »framdeles tillkommer den
medlem af svenska statsrådet, som är chef för utrikesdepartementet».

Att de norska statsråden under tystnad, alltså utan gensägelse, åhört dessa mot
Norge förnärmande uttalanden af svenska ministären, föranledde en missbilligande
dagordning af stortinget (med 59 röster mot 55) och som följd däraf Stangs fall.





<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kpafmn/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free