Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Götheborg vid gamla Elfsborg.
Ond-betet, eller ful-slaget, en be-
kant sjukdom, sades helt visst botas
dermed, att den svidande lemmen
sättes in i jorden eller mullen, och hål-
les der så länge, til dess sjukdomen
eller verken går bårt. Herr Srar sade
sig här med botat åtskilliga, och bland
andra en bonde, som mot et helt års
tid haft denna sjukdomen i låret.
Backar fulla med musselskal sågo
vi på Hisingen nästan midt mot
gamla Elfsborg. Stället der de voro,
kunde vara en famn öfver vatten Hori-
zonten af det förbi flytande rivieret.
Skalen voro merendels mycket sön-
dergångne och lågo i små bitar. Som-
lige voro dock nästan hela. De bestodo
af Concha (1339) echina Rond. samt
Concha (1342) testa subrotunda, striis
transversis innumeris, margine lavi.
Ål-järn kallades här et slags lju-
ster, hvarmed ålar om vintertiden
huggas (se hosstående figur). Sjelfva|
p. 28 järnet på ändan är 4!/, tum långt
utom det, som sitter bundit til sjelfva
skaftet. Bredden är 4 tum. Bredden
af hvardera grenen eller udden är en
tum. Tunheten på järnet är som et
ordinairt knifs-blad. Vid a är det
med stål-trå lindadt fast vid stången,
och vid b är det med en spik fäst
vid den samma. Stången eller skaf-
tet rättar sig efter djupleken "på det
stället der ålen hugges; den jag såg
var 6 alnar lång. Nyttan och bruket
af detta ål-järn är, at om vintern
hugges et hål ut på isen ofvanföre
der en tror ålen hålla til. Gemen-
3 |
a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
