Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
London. 339
den i sin trägård i Virginien, hvarest den trefs väl. Han
har försökt, at handtera den på samma sätt, som Hampa,
då han af fibrerne i bladen fått en art ej olik Hampa.
Det växer endast få stånd af den vildt uti Virginien,
utan är dess hemvist längre til Söder. Dr. Mitchell trodde
ock, at den näppeligen skulle finnas i Pensylvanien; emedan
der är för kalt för denna ört, hvilket jag sedan funnit
vara sant, och at af dess blader beredas Linne.
Den 23 Maji.
Hvad skilnad jordmon gör åt växter. Det är ibland
förundrans värdt, at se, hvad skilnad så Climatet, som
jordmon, med flera omständigheter, förorsaka på en och
samma växt. Medicago - - leguminibus reniformibus - - -
Linn. Flor. Svec. 621. eller Trifolium prat. lut. capitulo
breviore C. B. växer 1 Upland i Sverige på åker-renar
och vid vägar i ler-grund, der den kryper utåt jorden,
och ofta sträcker sig öfver en alns längd ut på alla sidor.
När hon kommer uti köks- och andra krydd-gårdar, växer
hon ännu frodigare och större. Här omkring London fant
jag henne på högder och kullar, hvarest hon växte så usel,
liten och spinkot, at jag hade stor möda vid, at känna
henne igen. Jag såg näppeligen et enda stånd deraf,
som hunnit til et qvarters längd, utan de fläste voro
allenast ?/; qvarter långa. Somliga voro ock föga 2 tvär-
finger. Jordmon var här utblandad med en tegelfärgad
lera, sand och svartmylla, som tycktes vara en god jord;
men ändock var denna ört här | så klen; då likväl en hop
andra örter växte nog frodigt. Lolium radice perenni.
Linn. Flor. Svec. 104. hade mäst samma öde. Den växte
liten och ganska spinkot; då Bromus panicula erecta
coarctata. Linn. och Alopecurus culmo erecto. Linn. trifdes
i denna jorden ganska väl. Enkannerligen märkes vid
förenämde Bromus, at hon här gjorde den längsta och
förnämsta gräs-växten på mäst alla ängar omkring London,
och växte til 5 a 6 qvarters längd, då den gemenligen i
Sverige på de torra sand-backar ibland ofta ej är öfver
en tvärhand lång, spinkot och usel.
p. 420
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
