Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p. 483
trampa ned de samma; ty det är at märka, at Ängels-
männerne bruka ganska mycket, at äta gröna Ärter om
sommaren, utom det, at de, som bo nära til London, eller
hafva tilfälle, at skicka gröna Ärt-skidor dit, så en mycken-
het Ärter endast derföre, at de genom gröna Ärt-skidors
försälgning måga förtjena penningar. De hade här med en
hacka ränsat bårt ogräsen emellan raderna, och dragit den
lösa mullen up mot roten och stjälken på Ärt-stånden.
Genom det jorden hölts så lucker och lös, växte Ärterna
desto bättre. Inga ruskor, qvistar eller annat var lagdt
på marken för Ärterna, at krypa och klänga sig på, utan
de lågo utsträckte på bara jor|den. Här och der voro
uphängda döda Kråkor af det slaget, som på Öland kallas
Rokor, at derigenom injaga en skräck hos deras efter-
lämnade anhörige, hälst emedan detta fogelslaget är i
Ängland den största pest för Ärt-åkrarna.
St. Foin var det hö-slag, hvarmed de här mäst födde
sina hästar, hvilka åto det ganska gerna. Det gafs dem
antingen, som det var, helt och hållit med de gräs-slag och
växter, som voro deribland, eller skars det sönder helt smått
som fin hackelse, och lades sedan i krubban för Hästarna.
Den 4 Julii.
Tistels utrotande. Här funno vi, at Bönderna voro
mera eftertänksamme, än i Sverige; ty på denna sistnämda
orten låta de Tistlarna stå och mogna, då vädret får sedan
föra omkring deras fjuniga frön til alla när och längre
bårt liggande åkrar, trägårdar etc. Ja, hvem har icke
ibland funnit dem så tanklöse, at då de skära Rågen eller
Kornet, skära de bårt säden rundt omkring Tisteln; men
lämna honom stå qvar, likasom de voro rädda, at han
annors ej skulle få tilfälle, at nog fröa sig? Här i Ängland
hade Landtmannen helt andra tankar och bruk. Vi sågo
stora fält af åkrar, ängar eller betes-marker, hvarest Onopor-
dum (L. F. S. 653.) och andra Tistel-slag, som växt derpå,
blifvit med lian afhugna, innan de väl fått spricka ut med
blomman, och lämnade at ligga och förvissna på fältet.
Bohvete var sått i en och annan af åker-täpporna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
