Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p. 160
112 Stora Ocean emellan Ewropa och America.
til NO. de voro faseligen stora, väl af 6 alnars längd.
Deras skapnad och gång är så lik Purpoises, at det är
ingen tvifvel, det de ju bägge böra komma under et Genus.
Deras noss eller gap liknade någorlunda en Bouteille,
hvaraf de fått sit namn. De foro tätt förbi skeppet, utan
at uppehålla sig därvid. Några Dolphins gingo vid mid-
dagstid bakefter skeppet; men lämnade det efter en liten
stund. Stormväders fogeln flög allestäds omkring på vat-
net, at söka sin föda. Vi sågo i dag inga Hafs-Tärnor.
The spanish man of war seglade då och då förbi oss, prå-
lade med sin höga violette eller Purpurfärg.
Den 13 September.
Redan i går tyckte Capitain Lawson, som en stor del
af resan för sjukdom måst merendels hålla sig vid sän-
gen, at vi af alla tecken vore mycket nära til Americanska
Landet; men som Styrman efter sin uträckning var af
annan mening, och matroserne hvarken om aftonen från
öfversta masten sågo något land, eller vid lodandet på
flere famnar funno bot|ten, måste Capitain nästan taga
sina ord tilbaka. Vi fullfölgde då om natten sakteligen
vår resa med en maklig vind. Kl. mot 3. om morgonen
befalte Capitaim Lawson, at de för större säkerhet skul
likväl ville kasta ut lodet. Det verkstältes, och vid första
utkastningen ropade Matrosen: 10. famnar vatten, då blef
et buller på skeppet. Understyrman sprang sjelf, at kasta
ut lodet, och befann ibland 10. ibland 14. famnar; men
huru noga han förrättade sin sysla, vet jag ej; ty en
liten stund därefter ropade han 14. famnar, då skeppet
gaf til en stöt mot sjöbotten, och så litet emellan, 4. andra
hårda stötar. Det kan ej uttalas med hvad bestörtning
och fruktan vi alle blefvo betagne, när vi sågo, at skeppet
lupit på en sandrefvel. Detta skedde Kl. half 5. om
morgonen, då det ännu var mörkt, fast månen sken något.
Vi visste ej hvar vi voro, och fruktade, at vi lågo på
landet. Vi voro 80. personer om bord, och på skeppet
var endast en enda båt. Näppeligen hade någon af oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
