Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p. 169
118 Pensylvanien, Philadelphia.
därmed. Alla brefven gåfves bårt, utan at Capitaine tog
det ringaste af någon därföre. Jag for sedan Kl. 12. tillika
med Capitaine til lands, som tillika gaf sträng befallning
til Under-Styrman, at ej lämna någon af de Tyska frihet
at gå til lands, innan de betalt deras frakt, eller at någon
annan lagt det ut för dem, eller köpt dem.
Recommendations-bref äro både nyttige och nödige
för den, som reser til någon främmande ort. Han blifver
därigenom snart både känd, älskad och trodd. Ho kan
bygga något särdeles förtroende med den, som en förut
hvarken sett eller hört af? Vid min afresa från London
fick jag Recommendations-bref med mig från Herr Abr.
Spalding, Mr. Peter Collinson, Dr. Mitchell och andra til
deras bekanta här på orten. Jag hade därföre ej svårt
at komma fort. Mr. Benj. Franklin, den Pensylvanien
har at tacka för så mycket godt han bidragit til dess
uphjelpande och välgång, och den lärda verlden för de
många nya decouverter vid Electriciteten, var den förste,
som gjorde mig bekant: gaf mig all nödig underrättelse,
och beviste mig margfallig ynnest. | I följe med Svenska
Kyrko-Rådet Jacob Bengtson och Conterfejaren Herr Gust.
Hesselius, Bror til Sal. Mag. Andreas och Samuel Hes-
selius, hvilka bägge varit Kyrkoherdar i Christina i Nya
Sverige, och til Framledne Provincial-Medicus uti Nerike
och Werraland Doct..Joh. Hesselius, spatserade jag 1 dag
omkring i Staden, at bese den samma, samt på fälten
strax där utanföre. Herr Gust. Hesselius hade fölgt hit
til landet med sin Broder Mag. Andreas, redan år 1711.
och alt sedan den tiden beständigt vistats här. Jag fann,
det jag nu var kommen i en annan verld; ty hvart jag
på marken kastade ögonen, mötte mig mäst öfveralt så-
dana växter, dem jag ej kände, och hvilka arter (species)
jag aldrig sett förut. Blef jag varse något trä; så måste
jag stanna, och fråga mina följeslagare, hvad det kallades.
Den första ört, som likasom bad mig vara välkommen,
eller den ögonen först föllo på, var en Andropagon, eller
af Gräs-slägtet, den delen nämligen af örte-kunskapen,
som jag haft mit största nöje med. Jag grufvade mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
