Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pensylvanien, Philadelphia. 147
barken och trädet. De blifva sällan högre än 3!/, aln.
En eller 2 af de yttersta safringar äro hvita, alla de andra
innanföre af en gulgrön färg. Det är ej svårt at skilja
safringarna från hvarandra. Kärnan är mycket stor, ofta
til !/> dig. Geom. diamet. och väl mera, brun, samt så lös,
at den med en sticka kan påtas bårt, just som Fläder,
Hallon och Björnbär i Sverige. Den växer fullt vid gärdes-
gårdar, omkring åkrar och på gamla i linda lagde åkrar.
Syntes brinna bra, då det lades i elden, sprakade ock
ej stort.
Den 20 September.
Om morgonen spatserade vi ut i fälten och skogarna
utan för Staden, dels at samla frön, dels at inlägga örter.
Vi voro egenteligen vid denna tiden sysselsatte med hvarje-
handa nyttiga och rara fröns samling, torkning och in-
läggning, dem vi sedan ännu denna höst sände med far-
tygen genom Ängland hem til Sverige.
Poyson-tree, d. ä. det förgifftiga trä, kallades af
Ängelsmän och Svänskar en art af Rhus, som växte uti
kärr och morass nog allmänt här på orten. Somlige af
de Ängelska kallade den Schwamp-Sumach. De Svenske
brukade Ängelska namn; fast den ock fick heta af några
Kärr-Saltenbrass. Af Örte-Scribenterne kallas den på La-
tin: Rhus foliis pin|natis integerrimis, petiolo integro.
Linn. Spec. 265. eller kårtare: Rhus Vernix. När det
skäres af, kommer en hvitgul saft ut emellan barken och
trädet: sättes färska trädet, eller denna saften til näsan,
lucktar det mycket vedervärdigt. Detta trä är just icke
bekant för så särdeles många dygder; men väl för andra
egenskaper som föga lända til des beröm; som til äfven-
tyrs, at det på visst sätt är skadeligt för vissa människor,
då andre deremot icke hafva den minsta olägenhet deraf.
Sålunda kan den ena människan handtera det på alt sätt,
skära af det, flå af barken, vrida det emellan händerna,
lukta derpå, stryka saften på sig, m. m. och det utan all
skada. Deremot, om åter en annan, antingen skär det af,
eller gnuggar det, eller tager det bart i handen, eller
[NA
[SA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
