Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p. 418
290 Pensylvanien.
räknas desse, enkannerligen då de tagas medan de ännu
äro helt små. Jag har sett dem så tama, at de fölgt med
gåssar 1 skogen, hvart de gått, samt sprungit och satt
sig på gåssarna, när de ej mera velat gå: ofta, sedan de
fölgt gåssarna et godt stycke in i skogen, hafva de vändt
om och lupit tilbaka hem til gården, der de lagt sig i det
bo, som blifvit gjordt för dem. När desse åto, suto de
mäst raka, höllo maten emellan sina främre fötter, och
svantsen 1 krok up i vädret: fingo de tame mera, än de
orkade äta, buro de det uti sit hus, och gömde det der
under ull-tappar eller annat, som de hade at ligga på;
och då de blefvo hungrige, sökte de det fram igen. De
syntes då ej| vara rädda för någon, och kunde en och
hvar, äfven främmande, handtera dem emellan händerna,
utan at de bödo til at bitas. Man såg dessa tama äfven
springa på främmande, och krypa emellan kläderna, at
lägga sig och sofva. I gården der de höllos, lekte de
både med kattor och hundar. Desse tama äta äfven bröd.
När de grå Ickornarne suto i skogen på någon stubbe,
höllo de svantsen up 1 vädret; och der de då blefvo varse
någon Människa, var svantsen under den | tiden gemen-
ligen uti beständig rörelse. Så snart de sågo någon män-
niska i skogen, började de på smattra och hålla mycket
läte uti träden der de suto, så at det var svårt, at få
dem at tiga. De som gå ut at skjuta foglar eller andra
djur, äro för denna orsaken ofta rätt förtörnade på dem;
emedan de härigenom blifva rögde, och andra djur var-
nade. Ehuru de tyckas ej vara särdeles skygge, så är
det dock nog svårt, at kunna skjuta dem; ty så snart de
blifva varse någon människa, löpa de up uti något trä,
och utvälja dertil gemenligen det största, de finna 1 neg-
den. De laga då straxt, at de komma bakom trädet, på
det at den, som vil skjuta dem, icke skal få ögnasigte på
dem; och ehuru skytten då går omkring trädet, är Ickorn
lika snäll, om icke snällare, at ömsa sit ställe beständigt
til den sidan af trädet, som vetter ifrån honor, så at han
har svårt, at en gång få ögnafäste på honom. Om trädet
är grenigt, lägger han sig midt i grenen, och klämmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
