Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p. 415
p. 416
292 Pensylvanien.
1749. ty ehuru samma höst en myckenhet af Ickornar
kommo ned til de Ängelska Colonier, var dock den näst
påföljande ’vintren nog lindrig, och ej mera kall, än år-
ligen här på orten är van|ligt. Orsaken til Ickornanas
nedkomst i en sådan myckenhet den gången, var (hvilket
äfven gamle män visste berätta, at ock ibland fordom
händt) at längre upp i landet var samma år stor missväxt
och brist på allehanda slags Ollon och Nötter, hvarigenom
hungern och nöden tvang dem, at söka hit ned. De
vandra gemenligen, til en stor del, följande året, up til
landet igen, hvarifrån de först kommit. Deras kött ätes
af somliga, hvilka hålla det som en läcker mat; men de
måste akta det icke mycket. Skinnet duger ej stort.
Somlige göra små remmar deraf, emedan det är någor-
lunda segt: andre bruka det i nödfall til foderverk: någre
göra qvinfolks skors öfverläder til en del deraf. Ehuru
qvicke desse Ickornar äro, blifva de dock ofta et rof för
Skallerormen, hvilken ibland upsluker dem nästan lef-
vande. Denne oviga ormens sätt at fånga dessa snabba
djur, säges ske genom förkjusning. Jag har väl aldrig
sjelf haft tilfälle, at med egna ögon se huru här med til-
går; men jag har hört det af så många trovärdiga per-
soner, hvilka sagt, at de sjelfve helt noga åskådat det
samma, at jag nästan nödgas sätta tro til deras enhälliga
berättelse, ehuru orimlig han eljest förefaller mig. För-
kjusningen säges altså ske på följande sätt: Ormen ligger
ned på marken under något trä, deri Ickorn sitter. Så
snart Ormen fäster sina ögon på honom, fast den ock
sitter högst upp i trädet, är han ej mera i stånd, at hoppa
bårt, utan börjar då få et särdeles ömkeligt läte, som gör,
at eho, som går der förbi, kan af lätet märka, at ormen
håller på at förkjusa honom. Ickorn hoppar då et stycke
up åt trädet, så åter ned; åter up, derefter längre ned.
Hvar|vid märkes, at han hvar gång kommer närmare och
närmare ned på trädet, och den senare gången han löper
upföre trädet, hinner han ej så långt up, innan han vänder
tilbaka, som den förra. Ormen ligger under alt detta vid
trädets rot och håller ögonen orörligen fäste på djuret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
