Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pensylvanien. 295
först släppa sig litet ned åt, och inemot trädet de vela til,
åter litet upåt. Det längsta de kunna på en gång flyga,
sades vara 4 å 5 famnar. Bland alla Ickornar här i landet
äro desse de, som blifvit aldratamast. Gåssarne pläga
bära dem med sig hela dagen, då de gå i Scholan, eller
hvar de vistas, utan at de skola bjuda til at löpa bårt;
men då gåssen släpper honom från | sig, springer han
straxt up til honom, och kryper antingen i barmen, eller
ärmen, eller ock annorstäds, der han lägger sig at sofva.
Deras föda är den samma, som de grå Ickornars.
Rösselvissla, som den här kallades af de Svenska,
var åter et annat slag af helt små Ickornar, hvilket fans
här i landet i skogarna til stor myckenhet. Af de Än-
gelska hette han Ground Squirrel, det är Jord-Ickornar.
Denne är äfven beskretven och med lifliga färgor aftagen
af Herr CaresBy uti dess Natural History of Carolina Vol.
II. p. 75. tab. 75. der han kallas Sciurus striatus. Deras
förnämsta tilhåll är ej up i träden, som andra Ickornars,
utan de gräfva sig hål ned i jorden mäst på samma sätt,
som Caniner, deri de vistas, och dit de taga sin undan-
flykt, då någon fara är på färde. Desse deras gångar gå
djupt och långt under jorden, och dela sig gemenligen,
längre in, uti åtskilliga grenar, hvarvid de varit så sluge,
at laga, det åtskillige af dessa grenar sluta sig med et
hål up i dagen. Däraf tilflyter dem den förmon, at om
de äro uppe, at söka sig föda, och någon tiltäpper det
hål de kommo igenom, blifva de deraf ej försagde, utan
hafva strax et annat i beredskap, dit de försvinna. Om
hösten vid löf-fallningen, eller ock strax derefter, är roligt
at se, hvad bryderi desse ibland hafva, då man kasar
efter dem; ty som af löfvets starka fall, eller blåsväder,
som drifver löfven omkring, deras hål eller ingångar lätte-
ligen öfvertäckas; så hafva de mycket at göra, innan de
i sådan hast kunna finna dem igen. De löpa då, likasom
de hade förvillat sig, af och | til, och tyckas vela känna
stället igen; men veta ej hvart deras ingång tagit vägen.
Löper en då starkt efter dem, och klappar händerna til-
hopa, är gemenligen för dem ingen annan undflykt, än
p. 419
p. 420
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
