Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
New Jersey. Racoon. 305
de gamlas skänkefat eller skålar. Lukten är dock ej sär-
deles. Om Jul- och Nyårsdagen pryddes Kyrkorna som-
ligstäds med dess vakra löfrika qvistar. Men en synnerlig
egenskap hafver detta trä, som består deruti, at dess löf
äro som et förgift för somliga Creatur; för andra åter
tjenar det til föda. Mångfallig förfarenhet har lärt, at om
Får äta af dess löf, blifva de antingen döde, eller ock
mycket sjuke, så at de med möda kunna frälsas. Unga
Får få icke äta mycket deraf, innan de sätta lifvet til;
men gamle tola något mera. Om ock de äta något mycket
deraf, sätta de äfven | otvifvelaktigt lifvet til. Samma
skadeliga verkan hafver det ock på kalfvar, hvilka deraf
antingen dö, eller svårligen kunna komma sig före. Då om
sommaren år 1748. några kalfvar hade ätit dess löf, blefvo
de ganska sjuke, svälde up, fradgan stod dem ur munnen,
och voro de nära at störta; men genom krut och annat,
som blef dem ingifvit, kommo de sig ändteligen före.
Det är om vinteren, som fåren här lupo mästa fara för
denna; ty när de hållits inne en tid, och de sedan släppas
ut, när det ännu är snö på marken, äro de mycket snåle
efter alt grönt, och således svårligen kunna hålla sig från
at äta deraf. Det har ock skedt, at då hästar, oxar och
kor kommit at äta af dess Jlöf, hafva de äfven blifvit
mycket sjuke, fast de dock icke dödt; dock trodde mäst
alle, at om ock desse stora Creatur ätit något mycket
deraf, skulle de svårligen kunnat undvika en hastig död;
ty det har märkts, at bara de ätit något litet af dess löf,
hafva de begynt må illa. Men deremot äro dess löf en
föda för Hjortar om vinteren, då snö ligger på marken,
och de icke kunna hafva något annat til uppehälle; der-
före finnes ock, om de den tiden skjutas, at deras tarmar
och inelfvor äro fulle med dessa löf. Härvid har åter
märkts det som synnerligt, at när samma inelfvor blifvit
kastade för hundar, och de ätit upp dem, hafva de deraf
blifvit helt yra, eller som drukne, och ibland så sjuke, at
det sett ut som de skulle sätta lifvet til; men folk, som
ätit sådana Hjortars kött, som haft dessa löf uti sig, hafva
ej kändt någon olägenhet deraf. Åt et slags Foglar, som
20
p. 432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
