Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nya Jersey. Racoon. 19
liga därinne döde, hvarigenom han bekom en myckenhet
skinn at sälja, som nog betalte hans omak, utom det, at
han fick sin damm ifran dem befredad.
Bäfrar hafva i forna tider (som alle gamle Svenskar
visste berätta) til myckenhet funnits här i Nya Sverige.
Man såg då uti aar och bäckar den ena Bäfver-dammen
bredevid den andra: men sedan en sa stor ymnoghet af
Europeer flyttat hit öfver, och landet blifvit starkt up-
odladt, hafva Bäfrarne dels blifvit ihjälslagne och utödde,
dels ock flyttat sig längre undan in i landet, där föga
folk bor. Det är altså nu endast nagot enda ställe uti
Pensylvanien och nya Jersey, där ännu nagra få Bäfrar
finnas. Deras förnämsta föda här på orten är Bäfver-
trädets bark, (Jagnolia, se ofvanföre ’T. II. p. 324.) den
de fram för alt annat utvälja. De Svenske brukade för-
denskul i forna tider, då här fans en ymnoghet af Bäfver
i landet, at taga stjelkar, klabbar och qvistar af förenämde
trä, och lägga vid Bäfver|dammarna uti de fällor, de
satte ut för dem, då de merendels voro visse om et
lyckligt fänge. En och annan i Philadelphia har haft
dem så tama, at de ofta gått ut i Elfven at fiska, och
altid af sig sjelfva kommit tilbaka til deras ägare eller
husbönder. Major Roperrorr uti New York berättade mig,
at han haft en tam Bäfver öfver et halft års tid i sit hus.
Han har låtit honom gå lös 1 huset som en hund. Den
mat han gaf honom var bara bröd, samt ibland fisk, efter
hvilken han var ganska snal. Han hade altid vatten i
sin skal, så mycket han behöfde at dricka; men ej mera.
Alla lappar och annat mjukt, som han funnit på gålfvet,
har han dragit tilhopa och bäddat under sig i den vra
han plägade ligga. Då kattan fick ungar, inqvarterade
hon sig hos honom i hans varma bädd, hvilket han gärna
tillät; och då kattan gick bårt, tog han ofta ungen til
sig, höll honom up imellan frambenen, lade honom vid
sit bröst at värma honom, sa at han höll mycket af Katt-
ungen. Sa snart modren kom, lemnade han henne sin
unge igen. Han morrade väl ibland; men gjorde eljest
ingen skada, och böd aldrig til at bitas.
p. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
