Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nya Jersey. Pennsneck. Ti
Lupinus perennis växte 1 myckenhet uti skogarna, och
kallas af de Svenska dels Krusgräs dels | Ringgräs, dels
Villa Bönor. Hon fans både i fet och mager jordmon.
Jag såg henne på många ställen växa helt frodigt på ut-
magra sandhedar och tallmoar, där ganska få andra växter
kunde komma fort. Hennes blommor, som midt i Maji
månad äro mäst framme, pråla då med sin vackra blå på
purpur stötande färg. Boskapen sades begärigt äta hennes
blommor; men jag märkte sedan flera resor med harm,
at den ej var så snäl på henne som sades, då den hade
något annat til bästa, ehuru grön, mjuk och vacker samma
Lupinus såg ut. De lämnade henne merendels orörd.
Hästarne ato blomman, men lämnade de mjuka gröna
bladen och stjelkarna. Jag tilstar, at boskapen ibland om
våren äta henne; men det är ock ej at undra på: nöden
har ingen lag: uti hungern smakar hvad som förekommer:
ingen vil svälta ihjäl. De hafva ej här i landet sådana
sköna gröna med gräs beväxta betesmarker, som vii
Sverige: boskapen skal här taga sin mästa föda i skogen:
marken 1 skogarna är här merendels tämmelig jämn. sa
at den somligstäds faller uti långsluttiga uphögningar:
träden i skogarna stå mycket glest: jorden imellan dem
är ej bunden eller öfverdragen med en grästorf; ty här
finnes ganska få gräsarter (Gramina) i skogarna: det ena
standet står här, det andra där. Jorden är här helt lös.
hvilket kommer til en stor del däraf, at löfven öfvertäcka
marken en ansenlig tid af aret och sålunda hålla jorden
lös därunder. Boskapen finner altså ganska få gräsarter
1 skogarna, utan mäste 1 brist af bättre bete nöja sig med
allahanda andra örter, som i dem finnas, af hvilka dock
alla ej lära valra de bästa til deras föda. Jag såg ock
hela långa tiden i denna vår, huru boskapen, som gick
i skogen, afbet qvist-ändar på unga trän, samt unga tel-
ningar, och därmed närde sig: emedan inga örter ännu
där voro framme, och dessutom stå växterna, som sades,
om sommaren på dessa ställen nog glest. Det är då ej
at undra, at de i sin hunger hålla de växter til goda, som
de annors ej gärna låta behaga sig. Men så tyckes dock
p. 98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
