Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pp:
138
108 Nya Jersey. Racoon.
olycka. Gemenligen kommer han här fram 1 slutet af
Martil månad efter gamla stylen. Af alla ormar här finnas
är denna den snällaste; ty han far så fort, at en hund
näppeligen kan taga honom fast; därföre, då han ibland
ränner efter folk, är nästan ogörligt, at komma undan för
honom; men lyckan därvid är, at hans bet ej är förgiftigt
eller farligt; ty månge hafva blifvit bitne af honom i
skogen; men haft näppeligen mera mehn däraf, än om
de sårat sig så mycket med en knif. Det sårade stället
blir endast ömt någon tid. Han gör eljest ingen skada,
undantagandes om Var-tiden, då han är i sin brunst, och
1 sjelfva samman-parandet med honan; ty om någon da
kommer, och hindrar honom, blifver han så förtretad, at
han ränner efter hvem det är med alla krafter. Far han
då | någon för sig, som är rädd, så blir den illa utkom-
men. Jag hafver känt flera, hvilka vid et sådant tilfälle
så satt til fötters undan honom, at de ment, det de skulle
löpa andan utur sig; emedan ormen fölgt efter så hastigt
som en pil. Den som då kan sansa sig så mycket, antingen
då ormen först kommer rännande, eller ock under det
han springer undan honom, at han kan med en käpp
eller annat sätta sig til mot-värn; så vänder han gärna
om, och gifver sig sjelf pa flykten; men ibland är han
ändock så djärf, at han likafullt rusar fram ända in til
en, och stannar ej, innan han får en god släng. Det för-
säkrades af alla. at om han hinner up en, som ständigt
löper undan, och ej har mod, at sätta sig til mot-värn.
slingrar och lindar han sig så om dess fötter, at den som
flyr, ej mer kan springa, utan måste stupa omkull, då han
biter nagra gängor i benet, eller det han får uti, och så
far han sin väg igen. Jag vil anföra tvänne Historier,
som upplysa detta: Doctor CorvEns berättade mig, då jag
vistades i Nya York, at han om Våren år 1748, haft vid
sin gård på landet atskilliga arbets-karlar, hvaribland var
en, som nyligen kommit från Europa, hit til landet, och
altså ej mycket visste om ormens egenskaper. När de
andre karlarne fingo se, hvar en stor lång svart-orm hölt
på at para sig med honan, narrade de denna främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
