Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p-
156
122 Nya York.
Den 4 Junii.
Vinrankor funnos hos en och annan i trägårdarna,
dem de först förskaffat sig hit från de gamla länderna.
Desse bära mäst hvart år en myckenhet af välsmakeliga
drufvor. När vintrarna äro kalla, frysa de och dö bårt
ända ned til marken; men nästa Vår utslå de nya tel-
ningar från roten.
Smultron fördes nu dageligen hit in til staden i stor
myckenhet at säljas. De åto dem på samma sätt, som vi
i Sverige, antingen som de voro, eller ock i söt mjölk,
eller at litet Vin med Socker slogs på dem. De brukades
ock til confiturer på vanligt sätt. En ung Ängelsman
från Jamaica berättade, at inga Smultron växa där. Här
1 Norra America hafva Smultron gemenligen den egen-
skapen, at bäret sitter fast vid calvx, sa at de ej lossna
så lätt fran hvarandra, som pa vara Svenska. Ormar
sades vara mycket snåla på dessa bär. Ehuru här somhg-
städs finnes tämmeligen häraf, så svarar dock ej deras
ymnoghet mot den, som vi i Sverige och Finland kunna
fägna oss af.
Clover eller den stora röda Väplingen var sådd pa
et och annat stycke pa backarna utan för staden. De
höllo nu pa, at slå somliga af dessa ängar; andra voro
redan slagne, och torra Väplingen satt i valmar, at med
det första bårtföras.
Kersbärs-trän voro planterade nog ymnigt utan för
gardar vid landsvägen från Philadelphia til Brunswig:
men sedan blefvo de nog sällsynte. När jag kom på
Staten Island, uti Nya Yorks Höfdingedöme, blefvo de
åter nog allmänna vid gårdarna; men här hade de ej så
många varieteter däraf, som i Pensylvanien. Jag sag i
Nya Yorks Höfdingedöme ganska sällan, de svarta söta.
utan mäst de röda sura. När en främmande kom at resa
förbi någon trägård, hvari frukten var mogen, kunde han
stanna, gå dit in utan at säja någon til, och äta så mycket
han ville, endast, at han ej bröt ned qvistar. Aldrig fans,
at någon, ja icke den girugaste landtman, tiltalte honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
