Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Imellan Fort Anne och Fort St. Fredric. 183
floden liggande trän, at intet folk nyligen gått där fram,
där dock vid stranden bordt synas fjät efter de Fransoser
vi mötte, som nödvändigt hade måst där gå på stranden.
at fa näfverbåten fram. At förtiga, det vi på slutet tyde-
ligen såge, at träbitar och annat, kom sakta flytande emot
oss, hvilket öfvertygade oss, at strömmen bar emot och
ej med oss. Vi funno omsider helt klart, at vi rodt galit,
och det väl ända til 12 Ängelska mil, om ej mera; hvar-
före vi med harm nödgades vända om, och ro langt in
på natten. Vi trodde ibland i vår fruktan, at det var
som afgjordt, at de Villar, som gått ut, at slå ihjäl de
Ängelska, nu skulle träffa oss. Med alt vårt roende hunno
vi dock denna dagen ej halfvägs tilbaka til det stället,
där vi börjat ro vilse.
En ganska angenäm lukt kom ibland nu mot aftonen
från stranden; men vi kunde ej märka, af hvad blommor,
ej eller hade vi tid, at ransaka därefter; dock som Aselepias
syriaca och ÅA|pocynum fol. androsceem. växte där i myc-
kenhet, och nu stod som bäst i blomma, lärer «det för-
modeligen varit nagon af dem.
Dessmans-Råttorne gofvo ock om aftonen ifran sig
en stark lukt. De hade sina hal på många ställen i elfs-
brädden vid vattubrynet.
Vi lågo om natten på en holma, där vi fingo ingen
ro för den oändeliga myckenhet af Mygg, som här fants.
Vi tordes ej göra up nagon eld, at fördrifva dem; emedan
vi voro nog rädde, at Indianerne skulle därigenom fa
veta, hvar vi vore, och då stjäla sig pa oss, och slå oss
ihjäl. Det som ökade var oro i denna ödemarken, var.
at vi om natten hörde Villarnas hundar skälla här och
där i skogen, fast langt ifrån oss.
Den 1 Julii.
Om morgonen i dagningen voro vi uppe, och fingo
ro en god stund, innan vi hunno til det stället, där vi 1
går togo af från rätta leden. Landet, där vi i dag foro
fram, var det magraste och obehagligaste, som någon kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
