Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Montmorenei. 337
Bärgen rykte stark, både i gar och i dag. Ibland
steg röken eller dimban från dem i hastighet up från
något visst ställe, och ej på alla de andra.
Stenarter. Elfsbackarna på W. sidan om floden midt
mot Isle d’Orleans voro mycket höge och tämmeligen
brante. De bestodo väl på de flästa ställen af den svarta
kalkskifvern; men så var dock et och annat ställe, där de
bestodo af et Saxum, som vid första påseendet liknade en
sandsten, och var sammansatt af en grå quartz, en på
rödt stötande kalksten, och äfven litet af en grå kalksten.
samt då och då några ljusgrå sandkorn. Particlarne af
dessa stenarter voro små, och väl sammanblandade. Stenen
var ljusröd iblandadt med grått, samt mycket hård. Den
låg 1 hvarf, det ena ofvanpå det andra. Tjockleken af
hvart hvarf ungefär et qvarter. Synnerligt vid denna var,
at uti ytan | eller Superficie voro fullt med både convexa
och concava intryckningar af de små musslor, som kallas
Pectinites. Ja, det fans uti samma yta ibland åtskilliga
petrificerade skal af samma musslor; men inuti sjelfva
stenen, då den sönderslogs, var ej det ringaste spår, hvar-
ken til intryckning eller til petrificerat skal af bemälte
mussla. Alla desse intryckningar eller petrificerade skal
voro små, endast af en tums längd och bredd. Quartz-
particlarne i stenen togo stark eld mot stål, och kalkstens
particlarne gäste starkt med skedvatten. Öfre och nedre
ytan på stenen bestod til största delen af kalksten, men
inre delen af sten mäst af quartz. Denna stenen upgräfdes
til myckenhet, dels at mura hus med, dels til gålf, dels
til trappor. Mycket däraf fördes ock til Quebec. Det
var altså synnerligt, at i denna fans petrificater, men
aldrig uti den kolsvarta kalkskifvern.
Gult. Qvinfolken färgade här sit ullgarn gult med
fröknopparna af Porss (Myrica Gale), som här kallades
Poivrier, och växte i myckenhet på våta ställen.
Om aftonen reste Herr Gaurtuer och jag, at noga
bese det höga vattufallet vid Montmorenci. Närmast til
Elfven var landet lågländt, jämnt, nu användt til äng.
Litet där ofvanföre togo de höge och brante Elfsbackarne
22
p. 440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
