Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PURUN BHAGATS UNDERVERK.
Den natt vi kände jordens skalv,
vi drogo ängsligt vännen god
ut under himlens höga valv.
Vår kärleks språk han ej förstod.
När fjället brast och måste gå,
en störtflod dränkte djur och män,
vi honom räddade, vi små.
Men ack, han kommer ej igen!
O, sorg! Vår enkla kärlek gav
vår broder räddning — men så kort!
Han aldrig vaknar i sin grav,
vi av hans likar drivas bort!
: Langurs Sorgkväde.
Det fanns en gång i Indien en man, som var statsminister
i en av de halvt självständiga staterna i nordvästra delen
av landet. Han var en bramin av så hög kast, att kastväsen-
det hade upphört att ha någon egentlig betydelse för honom.
Hans far hade varit en högt uppsatt ämbetsman bland det
brokiga slödder och patrask, som förekommer vid ett gam-
maldags indiskt hov. Men när Purun Dass växte upp,
insåg han, att sakernas gamla ordning höll på att ändras
och att om någon ville komma sig upp, måste han ställa
sig väl med engelsmännen och efterapa allt vad engels-
männen ansågo för gott. Men på samma gång måste en
infödd ämbetsman söka bevara sin egen härskares gunst.
Detta var ett svårt spel, men den lugne, tystlåtne unge bra-
minen, som underhjälptes av en god engelsk uppfostran vid
universitetet i Bombay, spelade det spelet med kallt blod
och steg grad för grad, till dess han slutligen blev rikets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
