Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
sök för att till maharajan överlämna Storkorset av Indiens
Stjärna — alltigenom bestående av diamanter och band
och emalj; och vid samma högtidliga tillfälle, under det sa-
lutkanonerna dånade, gjordes Purun Dass till Kommendör
av Indiska Kejsarorden, så att hädanefter på hans visit-
kort stod K. C. I. E. (Knight Commander of the Order of
the Indian Empire).
Samma afton vid middagen i det väldiga vicekungliga
tältet reste han sig med kraschan och ordenskedja på brös-
tet och svarade på skålen för sin herre med ett tal, som få
engelsmän skulle ha kunnat överträffa.
Nästa månad, när staden hade återvänt till sitt sol-
stekta lugn, gjorde han någonting, som en engelsman aldrig
skulle ha drömt om att göra, han dog, blev åtminstone död
för denna världens angelägenheter. Den juvelprydda kom-
mendörskraschanen återvände till indiska regeringen, en
ny statsminister utnämndes för att övertaga regeringsbör-
dan, och ett väldigt intrigspel för att nå höga befattningar
började bland alla statens underordnade ämbetsmän.
Prästerna visste vad som hade hänt, och folket gissade
det, men Indien är den enda plats i världen, där en man kan
göra vad han behagar, utan att någon frågar varför; och det
förhållandet, att Dewan Sir Purun Dass, K. C. I. E., hade
avstått från ställning, palats och makt och gripit till tig-
garskålen och en Sunnyasis eller helig mans ockergula dräkt,
ansågs ej som någonting så utomordentligt. Han hade, som
Gamla Lagen ålägger, under tjugu-år varit ung, tjugu år
krigare— ehuru han i hela sitt liv aldrig hade burit vapen —
och tjugu år familjefar. Han hade efter bästa förstånd an-
vänt sin rikedom och sin makt; han hade mottagit ärebe-
tygelser, när de kommo i hans väg; han hade sett människor
och städer när och fjärran, och människor och städer hade
stått upp och hyllat honom. Nu lät han allt detta gå, lik-
som en man låter den kappa falla; som han inte längre be-
höver.
Bakom honom, där han vandrade ut genom stadspor-
tarna, med en antilophud och en stav med mässingskrycka
under armen och en tiggarskål av polerat, brunt kokosskal
i handen, barfotad, ensam, med ögonen riktade mot marken
— bakom honom sköt man salutskott från bastionerna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
