Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Det var långt efter soluppgången, men ingen tänkte på
att lägga sig och sova, och allt emellanåt kastade Varg-
mor upp huvudet och fnyste en djup fnysning av belåten-
het, när vinden bar till henne lukten av tigerhuden på Råds-
klippan.
»Men utan Akela och Gråbror här», sade Mowgli vid slu-
tet av berättelsen, »hade jag ingenting kunnat uträtta. O,
moder, moder, om du hade sett de blå hjordtjurarna rusa
genom hålvägen eller när de störtade in genom portarna,
när människoflocken kastade sten på mig!»
»Jag är glad att jag inte såg det sista åtminstone>, sade
Vargmor strävt. >Det är inte min vana att stillatigande se
på, när mina ungar behandlas som schakaler. Jag skulle
ha tagit hämnd på Människoflocken, men jag skulle ha
skonat kvinnan, som gav dig mjölk. Ja, henne ensam
skulle jag ha skonat.»
>Lugn, lugn, Raksha!» sade Vargfar saktmodigt. »Vår
Groda är här igen — så klok, att hans egen far måste slicka
hans fötter; och vad gör en skråma mer eller mindre i
huvudet? Lämna människorna i fred!»
sLämna människorna i fred!s sade Baloo och Bagheera
som ett eko.
Mowgli, som låg med huvudet på Vargmors sida, smålog
förnöjt och sade, att han för sin del önskade att aldrig mera
vare sig se, höra eller vädra Människa.
2»Men>, sade Akela och spetsade ena örat, >men vad skall
du göra, om människorna inte lämna dig i fred, Lille Bror?»
»Vi äro fem2, sade Gråbror och såg sig omkring bland
sällskapet, i det han smällde ihop käkarna efter detsista
ordet. ,
»Vi kanske också kunde bli med om den jakten>, sade
Bagheera, i det han gav till en liten klatsch-klatsch med
svansen och såg på Baloo. >Men varför tänka på Männi-
ska nu, Akela?»>
Av ett ganska enkelt skäl», svarade Ensamvargen.
» När den där gula tjuvens hud blivit hängd på klippan, gick
jag tillbaka i våra spår till byn, trampade i mina egna fjät,
vek av emellanåt och lade mig ned då och då för att villa
bort spåren, om någon skulle följa oss. Men när jag hade
trasslat ihop spåren, så att jag knappast själv kände igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
