Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
och stod än på den ena än på den andra foten, med brin-
nande ögon och spinnande högre än någonsin. »Jag skall
nog hålla dem, Lille Bror. Få vi äntligen döda? Sången
och åsynen av människorna, som klängde i träden, ha
gjort mig mycket lysten. Vad är människan, att vi skulle
bry oss om henne — den nakne, brune grävaren, den hår-
löse och tandlöse jordbrukaren? Jag har följt henne hela
dagen — på ljusan dag — i det vita solljuset. Jag drev
henne som vargar driva bocken. Jag är Bagheera! Bag-
heera! Bagheera! Liksom jag dansar med min skugga,
så dansade jag med dessa män. Titta!» — Den store pan-
tern hoppade som en kattunge hoppar efter ett vissnat
löv, som virvlar över hans huvud, slog till höger och vän-
ster i den tomma luften, som ven under slagen, kom ned
tyst och hoppade åter och åter, medan det halvt spinnande,
halvt morrande lätet vann styrka, liksom ångan dånar
i en panna. — > Jag är Bagheera — i djungeln — i natten,
och min styrka är över mig. Vem kan motstå mitt slag?
Människounge, med ett slag av min tass kunde jag slå ditt
huvud platt som en död groda om sommaren.»
»Slå till då!» sade Mowgli på byns dialekt, icke på djun-
gelns språk; och de mänskliga orden hejdade blixtsnabbt
Bagheera, han sjönk ned på bakbenen, som skälvde under
honom, och hans huvud kom alldeles i jämnhöjd med
Mowglis. Ännu en gång stirrade Mowgli så som han hade
stirrat på de upproriska ungvargarna, stirrade skarpt in
i de klargröna ögonen, till dess den röda glansen bakom
det gröna slocknade som ljuset i en fyr, som släckes tjugu
mil över havet — till dess ögonen sänktes och det väl-
diga huvudet med dem, sänktes djupare och djupare och
en röd raspande tunga skrapade mot Mowglis vrist.
>Broder— Broder — Broder!» viskade gossen, i det han
gång på gång sakta och lätt med handen strök från nac-
ken utefter den böljande ryggen. »Stilla! Stilla! Det är
nattens fel och icke ditt!»
Det var nattens lukter:, sade Bagheera ångerfullt.
»Den här luften ropar högljutt inom mig. Men hur kunde
du veta?»
Naturligtvis är luften omkring en indisk by full av alla
slags lukter, och för varje kreatur, som nästan uteslutande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
