Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
karlen! Låt oss se, om inte glödgade kilar kunna få dem
att bekänna. Sätt eld på stugan över dem! Vi skola lära
dem att ge skydd åt Varg-djävlar! Nej, piska dem först!
Facklor! Flera facklor! Buldeo, glödga bösspipan!.
Man hade litet svårt att få upp dörren. Den hade blivit
riktigt ordentligt tillbommad, men hopen sprängde den, och
ljuset från facklorna strömmade in i rummet, där Bagheera
låg utsträckt på bädden i hela sin längd, med tassarna kors-
lagda och hängande slappt ned på ena sidan, svart som av-
grunden och skräckinjagande som en ond ande. Det
uppstod en halv minuts förfärad tystnad, varunder hopens
främsta led klöstes och sletos för att komma ut igen genom
dörren; och under den halva minuten lyfte Bagheera upp
huvudet och gäspade — ordentligt, omsorgsfullt och på
ett i ögonen fallande sätt — så som han skulle ha gäspat,
om han önskade förolämpa en like. De befransade läpparna
drogos tillbaka och uppåt, den röda tungan kröktes, under-
käken sjönk och sjönk, tills man kunde se halvvägs ned i
den heta strupen, och de väldiga huggtänderna blottades till
tandköttet, till dess de slogo ihop, över- och undertänder,
med en smäll, liksom när stålskydden gå i lås omkring kan-
terna av en kassakista. Minuten därpå var gatan tom,
Bagheera hade hoppat ut genom fönstret och stod vid
Mowglis sida, medan en störtflod av tjutande och skri-
kande människor rusade i väg och tumlade över ända i
skräckslagen iver att komma till sina hyddor.
»De komma inte att röra sig ur fläcken, förrän dagen är
inne», sade Bagheera lugnt. >Och nu?»
Eftermiddagssömnens tystnad tycktes ha sänkt sig
över byn, men när de lyssnade, kunde de höra bullret av
tunga sädeslårar, som släpades över jordgolven och vräktes
mot dörrarna. Bagheera hade fullkomligt rätt, byn skulle
inte komma att röra på sig före dagningen. Mowgli satt
tyst och tänkte, och hans ansikte blev mörkare och mörkare.
»Vad har jag gjort?» sade slutligen Bagheera, krypande.
>Ingenting annat än ett gott och förträffligt verk. Vakta
dem nu till morgonen. Jag skall sova.»
Mowgli sprang in i djungeln och kröp ihop på en klippa,
där han sov och sov dagen i ända och åter igen hela natten.
När han vaknade, stod Bagheera vid hans sida, och där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
