Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
ett par gånger för att vara säker. >Jag går. Hathi kan
inte bli mer än ond, och jag skulle ge en månskensjakt
för att få höra det Mästareord, som kan tvinga den
Tyste.»
Han gick sin väg, lämnande Mowgli, som satt och högg
ursinnigt i marken med sin slidkniv. Mowgli hade aldrig i
sitt liv sett människoblod, förrän han fick se och — något
som för honom betydde mycket mera — lukta Messuas
blod på de remmar, som bundo henne. Och Messua hade
varit god mot honom, och såvitt han begrep något av kär-
lek, älskade han Messua lika högt som han hatade resten
av människosläktet. Men hur djupt han än vämjdes vid
dem, deras tal, deras grymhet och deras feghet, skulle han
för ingenting i djungeln kunnat förmå sig till att taga ett
människoliv och åter få den där förfärliga blodlukten i sina
näsborrar. Hans plan var enklare men mycket mera verk-
sam; och han skrattade för sig själv, när han tänkte på att
det var en av gamle Buldeos aftonberättelser under fikon-
trädet, som hade framkallat tanken i hans huvud.
2Det var ett Mästareord», viskade Bagheera i hans öra.
»De betade vid floden, och de lydde, som hade de varit
stutar. Se, här komma de nu!»
Hathi och hans tre söner hade dykt upp på sitt vanliga
sätt, utan ett ljud. Flodgyttjan satt ännu färsk på deras
länder, och Hathi tuggade tankfullt på den gröna stammen
av en ung pisang, som han hade ryckt upp med sina betar.
Men varje linje i hans ofantliga kropp utvisade för Bagheera,
som nog kunde se klart bara han gjorde sig besvär, att det
inte var Djungelns Herre, som talade till en Människounge,
utan en, som stod rädd inför en, som icke var det. Hans
tre söner kommo vaggande bredvid varandra bakom fadern.
Mowgli lyfte knappast på huvudet, när Hathi hälsade
honom med ett »God jakt»! Han lät honom stå och svänga
- och vagga och byta om fötter en god stund, innan han ta-
lade, och när han öppnade munnen, var det till Bagheera
och inte till elefanterna han vände sig.
»Jag vill berätta en historia, som berättades för mig av
den jägare I i dag haven jagat», sade Mowgli. »Den
handlar om en elefant, gammal och vis, som föll i en fälla,
och den skarpspetsade pålen i bottnen av gropen sprätte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
