Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
jag visste, att människor skulle komma ut och draga den i
land.»
»Nå, gjorde de det? frågade schakalen en smula impo-
nerad. Jakt i denna skala gjorde intryck på honom.
» Både där och längre ned. Jag följde inte med längre,
men det gav mig tre på en enda dag — allesammans väl-
födda mawjier (båtkarlar) — och utan ett rop, som kunde
varna dem på stranden, undantagandes den siste, ty då
var jag mindre aktsam.»
»O, en härlig sport! Men vilken skicklighet och vilket
gott omdöme kräver den inte!» sade schakalen.
»Inte skicklighet, barn, men omtanke. Litet omtanke
i livet är som salt på riset, som båtkarlarna bruka säga, och
jag har alltid varit mycket omtänksam av mig. Snabel-
krokodilen, min kusin fiskätaren, har berättat mig, hur be-
svärligt det är för honom att följa fisken och huru den ena
fisken inte är den andra lik och hur han måste känna dem
alla, både i stim och för sig själva. Det kallar jag visdom,
men å andra sidan lever min kusin snabelkrokodilen bland
sitt folk. Mitt folk simmar inte i stim, med sina munnar
över vattnet, som Rewa gör; inte heller stiga de oupphörligt
till vattenytan och vända sig där på sidan som Mohoo och
lille Chapta; ej heller samlas de på grunden efter högvatt-
net som Batschua och Chilwa.»
2De smaka allesammans mycket gott», sade Adjutanten
och klapprade med näbben.
»Min kusin påstår det och gör stort väsen av jakten på
dem, men de klättra dock inte upp för bankarna för att undgå
hans skarpa nos. Mitt folk är helt annorlunda. De leva
på land, i husen, bland boskapen. Jag måste veta, vad
de göra och vad de tänka göra, och genom att lägga svansen
till snabeln, som ordspråket säger, blir jag lika god som en
hel elefant. Brukar det inte hänga en grön kvist och en järn-
ring över en dörr? Gamle krokodilen vet då, att en pojke
blivit född i det huset, och att han en dag måste komma
ned till Trapporna för att leka. Skall inte en flicka gifta
sig där? Gamle krokodilen vet det, ty han ser människorna
bära gåvor fram och tillbaka; och hon också kommer ned
till Trapporna för att bada före bröllopet och — då är
han på platsen. Har inte floden ändrat sin fåra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
