Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Flocken svarade med ett djupt, brakande skall, som
ljöd genom natten som braket av ett fallande träd.
>»Till strid!> ropade de.
aStanna kvar här», sade Mowgli till sina Fyra. >Vi
komma att behöva varje tand. Phao och Akela måste
göra allt färdigt till striden. Jag går för att räkna hun-
darna.»
»Det blir din död!> skrek Won-tolla och reste sig halvt.
» Vad kan en sådan där hårlös en uträtta mot Rödhunden?
Kom ihåg, att till och med den Randige...»
»Du är i sanning en uteliggare», ropade Mowdgli tillbaka;
»men vi få talas vid närmare om den här saken, när dho-
lerna äro döda. God jakt, I alle!»
Han rusade bort i mörkret i häftig upphetsning, knap-
past seende var han satte foten, och den naturliga följden
blev, att han ramlade raklång över Kaas stora ringlar,
där pytonormen i närheten av floden låg på vakt vid ett
hjortspår.
»Ksshal» sade Kaa argt. »Är det djungelsed att stampa
och trampa och göra en natts jakt om intet — när till
på köpet utsikterna att fånga villebrådet äro så goda?»
»Felet var mitt:, sade Mowgli och reste sig upp. >»Det
var werkligen dig jag sökte, Platthuvud, men för varje
gång vi träffas, har du blivit en armslängd längre och
bredare. Det finns ej din like i djungeln, du vise, gamle,
starke och vackre Kaa!»
»Undrar just, vart det spåret leder?» sade Kaa, och
hans röst hade nu blivit mildare. >För ej fullt ett mån-
varv sedan var det en liten med kniv beväpnad människo-
pyssling, som kastade sten mot mitt huvud och kallade
mig vid fula öknamn, därför att jag låg och sov i det fria.»
>Ja, och drev hjortarna åt alla väderstreck, och Mow-
gli var då på jakt och detta samma Platthuvud var för
dövt att höra hans vissling och lämna hjortvägarna fria»,
svarade Mowgli lugnt, i det han slog sig ned bland de
färggranna ringlarna.
»Nu kommer samma människopyssling med ljuva,
sockersöta ord till samma Platthuvud och berättar ho-
nom, att han är vig och stark och vacker, och samma
gamla Platthuvud tror honom och ringlar ihop en sittplats
Andra Djungelboken. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
