Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
dem med min kniv på grunden, med Flocken bakom mi
och med hugg och bett skola vi så tvinga dem att vän
om nedför floden eller åtminstone avkyla deras strupar
en smula.»
»Dholerna vända ej, och deras strupar äro heta», sade
Kaa. »Det kommer att finnas varken människopyssling
eller vargunge, när den jakten är slut, utan bara torra ben.»
»Alala!? Dö vi, så dö vi. Det kommer att bli en utmärkt
jakt. Men min mage är ung, och jag har inte sett många
regntider. Jag är varken vis eller stark. Har du en bättre
plan, Kaa?»
»>Jag har skådat hundra och åter hundra regntider.
Innan Hathi fällde sina mjölkbetar, var spåret efter mig
tjockt i dammet. Vid det första Ägget, jag är äldre än
månget träd, och jag har sett allt, som djungeln gjort.»
»Men det här blir en ny jakt», sade Mowgli. » Aldrig förr
har dholen korsat vårt spår.»
»Vad som är, har skett förut. Vad som skall bli, är
intet annat än ett förgätet år, som rullar tillbaka. Håll
dig tyst, medan jag räknar mina år.»
Under en lång stund låg Mowgli tillbakalutad bland
ringlarna , lekande med en kniv, medan Kaa, med huvu-
det orörligt på marken, tänkte på allt han hade sett och
känt alltifrån den dag han kom ur ägget. Ljuset syntes
slockna i hans ögon och förvandla dem till matta opaler,
och då och då gjorde han små skarpa knyckar med huvudet
åt höger och vänster, liksom drömde han, att han jagade.
Mowwgli dåsade sakta, ty han visste, att ingenting var så
bra före jakt som sömn, och han var van att kunna ta
sömnen vid vilken tid som helst på dagen eller på natten.
Så kände han, huru Kaa blev allt tjockare och bredare,
allt eftersom den väldiga pytonormen blåste upp sig själv
med en väsning, som lät som när en sabel drages ur en
stålskida.
»Jag har skådat alla de döda årstiderna», sade Kaa till
slut, >och de stora träden och de- gamla elefanterna och
klipporna, som voro kala och skarpspetsiga, innan mossan
växte. Är du ännu vid liv, människopyssling? »
»Det är bara en kort stund efter månens uppgång»,
sade Movvgli. »Jag förstår inte...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
