Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De splittrade och vittrade klipporna i Waingungas
hade alltsedan djungelns begynnelse begagnats av
pornas Småfolk — Indiens flitiga, arga, svarta vilda
och, som Mowgli väl visste, alla spår veko av en halv Å
bort från «deras land. Under århundraden hade Småfol-
ket byggt bo och svärmat från klyfta till klyfta och svär-
mat igen, nedfläckande den vita marmorn med förtorkad
honung, och byggt sina honungskakor höga och djupa
och svarta i mörkret i de inre hålorna; och varken män-
niska eller djur eller eld eller vatten hade någonsin oroat
dem. Passet var i hela sin längd på ömse sidor liksom be-
hängt med svarta, skimrande sammetsförhängen, och
Mowgli dök: ned, när han såg dem, ty de voro fullsatta med
klungor av miljontals sovande bin. Där funnos andra
klumpar och girlander och föremål, som liknade multnade
trädstammar, strödda på klippväggarna — gamla honungs-
kakor från gångna år eller nya samhällen, som hade byggts
i skuggan av det vindlösa passet — och väldiga massor
av svampaktigt, ruttet skräp, som hade ramlat ned och
blivit kvarliggande bland träd och klängväxter på klipp-
väggen. När han lyssnade, hörde han mer än en gång
prasslet från en honungslastad kaka, som stjälpte över
ända eller föll ned någonstädes i de mörka gallerierna;
därpå ett surr av ilskna vingar och ett envist dropp, dropp,
dropp av förspilld honung, som dröp ned, till dess den
över någon kant slank ut i det fria och trögt sipprade ned
på kvistarna.
På ena sidan av floden fanns en liten smal strandremsa,
icke fem fot bred, och där hade staplats upp en hög av
oräkneliga års avfall. Där lågo döda bin, drönare, sopor
och vingarna av maroderande mal och skalbaggar, som
hade strövat omkring efter honung, allt vräkt tillsammans
i jämna högar av finaste svarta stoft. Endast den skarpa
lukten av allt detta var tillräcklig att skrämma envar,
som icke hade vingar och som visste, vad Småfolket
gick för.
Kaa satte sig åter i rörelse uppför floden, till dess han
kom till em sandbank vid mynningen av passet.
»Här är denna årstids rov», sade han. >»$Se bara!»
På sandbanken lågo skeletten efter ett par unga hjortar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
