Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
lekte med sina ungar. Det var Won-tolla, Uteliggaren,
och han yttrade inte ett ord, men fortsatte sin farliga lek
helt nära dholerna. Dessa hade nu varit länge i vattnet
och simmade mödosam t; deras pälsar voro genomdränkta
och tunga och deras yviga svansar släpade efter dem som
kanonviskare. Så uttröttade och uppskakade voro de, att
icke heller de läto höra det minsta ljud, när de sågo det
lågande ögonpar, som följde dem från stranden.
»Det här är ingen god jakt>, sade slutligen en av dem.
>God jakt!» sade Mo wgli, i det han djärvt dök upp vid
djurets sida och sänkte sin långa kniv bakom dess bog-
blad, stötande hårt till för att undgå den döendes bett.
»Är du där, människounge?» sade Won-tolla från stran-
den.
»>Fråga de döda, Uteliggare», svarade Mowgli. >Har
ingen kommit nedför floden? Jag har fyllt dessa hundars
gap med träck; jag har lurat dem vid fullt dagsljus, och
deras ledare saknar sin svans; men här finnas några kvar
för din räkning. Vart skall jag driva dem?»
»>Jag väntar», sade Won-tolla. >»Jag har hela natten på
mig, och jag skall hålla min syn skarp.»
Närmare och närmare kom Seeoneevargarnas skall:
»Flocken, hela flocken har stämt möte!»
En krök i floden drev dholerna fram bland sandban-
karna och skären mitt emot Seeonees hålor.
Då insågo de sitt misstag. De borde ha landat en halv
mil högre upp och rusat på vargarna på torra landet. Nu
var det för sent. Stranden var kantad med brinnande
ögon, och med undantag av det förfärliga Pheeal-ropet,
som icke hade tystnat sedan solnedgången, hördes ej ett
ljud i djungeln. Det såg ut som om Won-tolla lismande
bad dem komma i land; och »Vänd och hugg i!» sade dho-
lernas ledare. Hela flocken kastade sig mot stranden,
knogande och plumsandde genom det grunda vattnet, till
dess Waingungas yta var alldeles vit och söndertrasad
och stora vågor svalladle åt båda sidor, liksom bogvattnet
från en båt. Mowgli följde med vid anloppet, stickande
och huggande, där dholerna i en oredig massa som en
enda våg rusade upp på flodstranden.
Nu började den långa kampen, som hävdes och spän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
