Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
» Ja, så här göra vi i djungeln», sade Mowgli.
Won-tolla sade ej ett ord, men hans käkar slöto sig allt
hårdare och hårdare kring motståndarens ryggrad, till
dess livet började slockna. Dholen skälvde till, hans huvud
sjönk ned och han låg stilla, medan Won-tolla föll över
honom.
>Hyssj! Blodskulden är gäldad>», sade Mowgli. »Sjung
dödssången, Won-tolla!»
»Han jagar ej mera», sade Gråbror, soch även Akela
är tyst för länge sedan.»
>Benet är knäckt!» skrek Phao, son av Phaona. »De
fly! Döda, döda till slut, o, jägare av det Fria Folket!»
Dhol efter dhol smög sig från dessa svarta och blodiga
sandbankar bort till floden, till den täta djungeln, uppför
eller nedför floden, var helst de sågo vägen fri.
»Skulden! Skulden!z> skrek Mowgli. »Betala skulden!
De ha dödat Ensamvargen. Låt inte en enda hund slippa
undan!»
Han skulle just rusa ned mot floden, med kniven i hand
för att hejda varje dhol, som vågade sig till vattnet, då
ur en hög av nio döda Akelas huvud och framdel stucko
upp, och Mowgli sjönk på knä bredvid Ensamvargen.
»Sade jag dig inte, att det skulle bli min sista jakt?»
flämtade Akela. »Det är god jakt. Och du, Lille Bror?»
»Jag lever efter att ha dödat många.»
»Rätt så. Jag dör, och jag ville... jag ville dö hos dig,
Lille Bror.»
Mowgli lade det förskräckligt illa tilltygade huvudet på
sitt knä och slingrade armarna kring den uppslitna halsen.
»Det har gått en lång tid sedan de gamla dagar, då
Shere Khan levde och människoungen rullade naken i
sanden», stönade Akela.
>Nej, nej, jag är en varg. Jag är av samma skinn som
det Fria Folket», ropade Mowgli. »Det är inte med min
vilja jag är en människa.»
>Du är en människa, Lille Bror, du lille varg, som jag
själv övervakat. Du är en riktig människa, ty eljest
hade Flocken flytt för dholen. Jag hade dig att tacka
för livet och i dag har du räddat Flocken, liksom jag
en gång räddade dig. Har du glömt det? Alla skulder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
