Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I VÅRLÖPNINGEN.
Man går till man! Låt ropet gå i Djungeln!
Han, som vår broder var, nu fjärran drar.
Hör och giv svar, o, Fria Folk av Djungeln:
Vem hejdar honom — håller honom kvar?
Man går till man! Han gråter nu i Djungeln.
Han, som vår broder var, han sörjer svårt.
Man går till man! Hur kär han varit Djungeln!
Det spår han följer aldrig mer blir vårt.
Det andra året efter den stora striden med Rödhund
och Akelas död måste Mowgli ha varit sjutton år gammal.
Han såg äldre ut, ty stark kroppsrörelse, det bästa av
god föda och bad, så snart han kände sig det minsta het
eller dammig, hade givit honom krafter och växt långt
över hans ålder. Han kunde hänga på en arm på en topp-
gren under en halvtimmes tid, om han av någon anled-
ning ville kasta en blick framåt trädvägarna. Han kunde
hejda en ung hjorttjur mitt i hans galopp och vräka om-
kull honom genom att fatta honom i huvudet. Han kunde
till och med kasta över ända det stora blå vildsvinet, som
bor i träsken i norr. Djungelfolket, som förr brukade
frukta honom för hans klokhet, fruktade honom nu för
hans blotta styrka, och när han gick fram lugnt i sina
egna ärenden, sopade viskningen om hans ankomst skogs-
stigarna rena. Och likväl var blicken från hans ögon all-
tid mild. Även när han slogs, brunno aldrig hans ögon
som Bagheeras gjorde. De blevo endast mer och mer
intresserade och livliga, och detta var en av de saker,
som Bagheera aldrig kunde förstå.
Han frågade Mowgli om orsaken, och pojken skrattade
och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
