Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
lade sig hastigt om och satte sig upp, så att dammet
yrde kring hans raggiga svarta sidor. (Han höll just på
att lägga av sin vinterpäls.) >Vi äro utan allt tvivel Djun-
gelns Mästare. Vem är så stark som Mowgli? Vem är så
vis?» — Det låg en besynnerlig släpig ton i rösten, som
kom Mowgli att vända sig om för att se, om möjligen
Svarta Pantern drev gyckel med honom; ty djungeln är
full av ord, som ljuda som en sak, men betyda en annan.
— >Jag sade, att vi utan all fråga äro Djungelns Mästare»,
upprepade Bagheera. »Har jag gjort något orätt? Jag
visste inte, att Människoungen ej -längre låg på marken.
Tänker han flyga då?»
Mowgli satt med armbågarna stödda mot knäna och
blickade ut över dalen i morgonbelysningen. Någon-
städes i skogen nedanför försökte sig en fågel med hes -
och!" sprucken röst på de första tonerna i sin vårsång.
Det var inte mer än en skugga av den fulltoniga, drillande
locksång, som han senare skulle ropa ut, men Bagheera
hörde den.
>Jag sade, att det Nya Språkets tid var nära», brum-
made pantern och svängde svansen.
»Jag hör:, svarade Mowdgli. »Men, Bagheera, varför
skakar du i hela kroppen? Solen skiner varmt.»
>Det är Ferao, den scharlakansröda hackspetten», sade
"Bagheera. »Han har inte glömt. Nu måste jag också
söka erinra mig min sång.»
Och han började spinna och gnola för sig själv, tagande
missnöjd om och om igen.
»Det finnes intet villebråd uppe», sade Mowgli dåsigt.
»Lille Bror, äro båda dina öron tilltäppta? Detta är
ingen jaktlåt, utan”min vårsång, som jag gör färdig för
kommande behov.»
»Den hade jag glömt. Jag får nog veta, när det Nya
Språkets tid är här, ty då löpa du och de andra er väg
och lämna mig på ensam fot>, sade Mowgli”i nästan upp-
bragt ton.
>Men, Lille Bror», började Bagheera, »inte bruka vi
väl alltid. ..>
>Jag”säger, att I gören det», sade Mowgli och sköt häf-
tigt fram sitt pekfinger. »I springen er väg, och jag, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
