Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir en vana och måltiden stannar vid supen. Han
evigt grundlägger, men bygger aldrig fullt. Häraf kunde
göras en gåta, om icke gåtornas tid vore förbi.
Vårt vistande i Petersburg var kort, och snart
återstod för mig endast att åter bege mig om bord på
Viktoria, som nu ändtligen tågar åt hemmets kust. Sedan
vi lemnat Kronstadt, hade vi en svår storm. Det var
som om alla elementer slagit sig lösa för att rasa och
härja. Vi förlorade en man; den bäste af matroserne
blef vågornas rof. Vid denna förfärliga syn, tänkte
jag för andra gången: sjöman skall du icke blifva;
detta må utgöra första helsningsordet till mamma
Segerman.
I november lyckades det mig att hinna hemmets
efterlängtade och välkända strand. Hvilka korsande
tankar genomforo då ej den sex månader gamla
sjömannens hjerta! Min blick skådade de höstgula
löfskogarne, fälten lågo förstörda och ett omätligt töcken
öfversväfvade dem. Detta oaktadt genomträngde mig den
alltid förtroliga naturen. Dess eviga väsende andades
till mig och jag sjönk i en hvilande förtjusning. O,
rena ögonblick! O, min själs himmel, i hvilken alla
jordens små hänryckningar af väl och ve försvinna!
Sedan visitationen för sig gått, lemnade jag Viktoria
och hastade med skyndsamma steg till min
fostermoders boning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
