Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en försmak af himmelen. Ack! hvilken fördel är det
ej, att vara skön! Sannt är, att denna fördel kan
missbrukas, sin egare eller egarinna till skada, men
den måste dock i alla tider betraktas såsom ett litet
kapital: ty skönheten är det verksammaste
rekommendationsbref man kan föra med sig på resan genom
lifvet; ehuru det måste anmärkas, att de sköna spela ett
både högre och farligare spel än andra. Ty af en
vacker yta fordrar man ett lika vackert inre. Men
Johanna var icke allenast skön; hon var äfven den renaste
dygdens infattning. Hvarje leende var ett qvickt infall,
hvarje blick en god gerning. Allt — allt andades frid
och lugn. — Ack, om jag — — men kan jag väl
någonsin hoppas att få ega en sådan klenod? Jag, en
fattig student! — Man reflekterar ganska litet öfver
denna benämning; men det är likväl, i få ord sagdt, en
egen belägenhet att vara student, och fattig. Under
den tid man sträfvar att göra själen rik, sjunker man
allt mer ner i djupet af materiella bekymmer.
Försynen har fästat blyvigter vid ungdomshoppets bevingade
fötter, för att hindra dem att flyga för högt, och den
enda trösten är, att de sitta qvar. Vid blotta tanken
att förtörna mamma Segerman, förlorade jag modet och
vågade icke yppa min tanke. Hoppet och ovissheten
voro för mig ljufvare än säkerhetens smärtsamma
bestämdhet.
Mamma Segerman och Johanna blefvo bjudna på
julgröt till pastor M—n. Såsom medlem af familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
