Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt barn; ty jag är fullkomligt så hundkär som
barnkär. — — — Mal kaffe för lefvande lifvet, Kaisa
Lena,” sade prostinnan och satte sig i rörelse, ”ty nu
skall just en kopp kaffe smaka bra. Stig in herr
Hamster — pappa! stig in — bed barnen komma ned och
hälsa på magistern.” Och nu fördes jag in i
förmaket, det vill säga ett rum, der man ej vanligen bodde,
och som i hvardagslag begagnades blott när man
bakade, då brödet derinne fick stå att gäsa; eljest stod
det städadt och förmörkadt af de styfva hemväfda
nettelduksgardinerne, och med sin kinesiska blomsterkruka
midt under spegeln, som åter i sin tur hade att
bakom sig förvara alla notifikationslappar och sorgbref.
Soffan var gammalmodig med inåtsvängda gaflar och
klädd med ett lysande grönrandigt möbeltyg, som aldrig
skådade dagens ljus oftare än vid jul. Så snart vi
druckit kaffe, gick gumman ut och lät ej se sig på
mycket länge, emedan hon i hast måst baka rån,
sedan sockerskorporne tagit slut. Till qvällen kommo
några främmande från grannskapet. Sådane voro alltid
välkomna. Prostinnan anrättade allt så rundeligen; det
nästan såg ut, som hon ansett sina gäster för
skeppsbrutna, hvilka ej ätit på någon månad. Bordet
svigtade under sin börda och prostinnan hade den lilla
ovanan att truga mat i folk i all sköns välmening; och
den som åt dugtigt gjorde den goda gumman mycken
glädje och en heder åt hennes kokkonst, något som
prosten sedan fick höra omtalas hela veckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
